Det är inte helt lätt att veta om man kommit ner till ärmhålorna när stickningen ser ut som en påse nötter.
Har man knitpro-stickor och kabelsammanfogare (vill gärna kalla de där små metallrören kabelförlängare, men det är ju inte helt korrekt även om det är lättare att säga) så kopplar man snabbt på ytterligare en kabel och då är det betydligt lättare att få en överblick. 
Det går till och med prova hur lätt som helst.Det räckte med tre dagars ledighet, pigg och utvilad kastade jag mig på cykeln tidigt i morse trots en lätt dimma. Här är resultatet.
Det var ett tag sedan jag färgade sist, men nu kände jag mig härligt inspirerad igen. Hade nog färgat mer om det inte blivit dags att öppna…
Judit kommer säkert bli sommarens favorit, hon har redan varit på midsommarfirande. Lätt att ta med då garnåtgången bara blev 200g sånär som på ett par meter.
När jag hade tvättat tröjan såg den ganska vriden ut (garnet är ju 1-trådigt) men med hjälp av plantorkning med handdukar ovanpå så ser den ganska rak ut nu. Fast jag tycker egentligen inte att det gör något om den vrider sig, det visar ju bara att garnet har en egen härlig vilja…Eftersom första härvan räckte längre än jag trodde att den skulle göra, räckte givetvis nummer två kortare.
Vilken tur att jag hade en tredje på lut (känner mig som en klok gumma). 
Nu är det mycket pyssel och lite stickning på mönstervarven – massor av pärlor och pluppar…men vackert blir det!Även om solen värmer fint just för ögonblicket känns det som ett bra val att sommarsticka i härligt värmande Isländsk ull.
Den lite kärva men mysiga Létt-Lopin skall bli denna väst (slipover?), beskrivning finns även på engelska. Kanten nedtill är helt rak, men istället för att sticka mosstickning har jag valt att göra en slätstickad kant i tunnare garn (shetlandsull givetvis) som sedan skall vikas upp och sys fast. Har valt en blå färg som är lik den blåa som finns i oket.
