Mer förvirring

Man behöver nog inte vara någon Einstein för att räkna ut att jag faktiskt var tvungen att prova att göra om kanten på Kællingesjalen, allt för symmetrin;-) och framför allt för utmaningen att testa om det gick och hur det i så fall skulle bli.

Det gick jättebra och nu ser kanten likadan på båda sidorna om spetsen (jämför man med det första försöket så ser man tydligt skillnaden). Det som hände nu var att uddarna blev mycket snyggare, men jag tror att uddarna på första delen blir bra efter blockning. Eller är det så illa att jag måste börja om från början och se om jag kan förbättra uddarna i första delen?

Blomkruksolle

Det har varit så många om och men med denna tröja att jag faktiskt inte trodde att den skulle bli klar, men det blev den. Lätt och fin, väger faktiskt bara 200 gram. Halsringningen känns lite ovan, men jag vänjer mig nog och känner mig trots den krokiga resan ganska nöjd. Framför allt kommer det säkert bli fler tröjor stickade i tunt entrådigt ullgarn.

Dagen har äldsta dottern och undertecknad traditionsenligt tillbringat på syfestivalen. Så många privata inköp (hämtade några leveranser till butiken) blev det inte då det inte fanns särskilt mycket nytt, men desto fler kramar och desto mer prat (tur att dottern är van).

Förvirrad start

Har börjat sticka kanten till min Kællingesjal och var väl ganska nöjd tills jag kom ”om hörnet” och min kära vän K rart frågade om man vänder mönstret efter spetsen. Jag hade bara stickat vidare, nöjd med att jag inte behövde göra vridna hoptagningar som man fick göra i vändningen (och det var ganska mörkt på fiket där vi satt och stickade). Efter att ha tittat efter såg jag att utseendet på båda sidor om spetsen ser helt olika ut. Nu måste jag bestämma om jag skall försöka räkna ut hur jag får det att se lika ut eller om jag skall leva med att det ser olika ut. Olikheten är helt enligt beskrivningen (bildbevis finns här) som är gjord efter en gammal dansk sjal och det kan ju faktiskt vara en god anledning att låta assymetrin råda.

Favorit i repris

Igår var det dags för vantvirkning igen, det var lika roligt och fartfyllt som förra gången.

Det virkades stora vantar och små, det blev tumhål och även tummar här och var.
Färgvalen var olika, men alla vantar blev lika fina, man vill ha ett par i varje färg.
Denna gång virkade jag i vårgrönt.
Det smiddes stora julklappsplaner, än är det gott om tid… men har man många vänner kan det vara bra att vara ute i tid:-).
Maria Gullberg stöttade där det behövdes.