Nu är det kokta fläsket stekt tänkte jag när jag hittade en av mina handstickade sockor bland lakanen som jag just kört på vittvätt i 95 grader. Och visst är sockan kokt, lite blekt och lite sladdrigare (känns mer sliten) än den andra, men den har inte krympt eller filtat sig ett dugg. Undrar vad de gör med ullfibern egentligen när de superwashbehandlar garn (känns inte naturligt). Garnet är Opal, en handfärgad variant som jag köpte/bytte till mig av en stickande väninna. 
Mönstret är inspirerat av Widdershins och de första sockorna jag stickade från tån och upp.
Jag är angora
I alla fall enligt testet här. Vad är du?
Ny tå
Än har inte färgen förändrats så mycket att det märks så mycket på sockan, men på nystanen syns det.
För att hålla spänningen uppe och slippa drabbas av SSS har jag börjat på tå nummer två.
Vad bidde det då då?
Svaret på den frågan brukar ju vara en tummetott, men det är precis vad det INTE blir här.
Vantarna har kommit i stå då jag inte kan besluta om tummen verkligen skall bli mörkbrun enligt garnets randning (se själva vanten), vilket inte känns så kul då mönstret framträder betydligt sämre då, eller om jag skall välja en annan färg. Skall tummen bli mörkbrun måste jag dessutom skaffa ytterligare ett nystan garn, vilket svider i mitt västgötska ekonomiska sinne….
Vantarna har kommit i stå då jag inte kan besluta om tummen verkligen skall bli mörkbrun enligt garnets randning (se själva vanten), vilket inte känns så kul då mönstret framträder betydligt sämre då, eller om jag skall välja en annan färg. Skall tummen bli mörkbrun måste jag dessutom skaffa ytterligare ett nystan garn, vilket svider i mitt västgötska ekonomiska sinne….Åkern växer
Jag plöjer på och åkern växer uppåt, har fått både fram och bakstycke. Trevlig och avkopplande stickning som inte kräver någon större koncentration.
Det obefintliga ljuset gjorde det svårt att fotografera. Det fick bli utan blixt för att få fram kontrasten, därav den konstiga färgen.