Helt ärligt har jag väl inte tvåändsstickat stickat ett varv om dagen sedan jag påbörjade dessa vantar, snarare några varv här och några varv där. Nu är de i alla fall helt plötsligt  klara.
Jag har stickat en lös mudd med djupmaskmönster och sedan plockat upp maskor för att sticka själva vanten. Det är ett gammalt sätt att göra som gör att det ser ut som en uppvikt kant liknande lovikkavantar men på detta sätt sparade man lite garn (det var ju en bristvara förr). Jag tycker att det ger en smidigare vante, tvåändsstickade vantar blir ju varma ändå.
Det är även en rad djupmaskor som dekor på var sida om tumkilen (även om det inte syns så bra på bild i det mörka garnet).
Ullen i det bruna garnet kommer från Värmlandsfår som betar i Nackareservatet som jag köpte när jag träffade fårägarna.
Jag gillar kontrasten mellan den färgglada mudden och den härliga naturfärgade mörkbruna vanten, det blev precis som jag tänkt mej.
Nu behöver jag inte frysa om händerna i vinter!