Rosaflufftröjan har fått ärmar, nästan i alla fall. Stickar sista biten på ärmarna när halsringningen är klar och jag kan prova längden bättre.
Jag kan bara inte riktigt bestämma hur halsen skall se ut. Nackdelen när man stickar utan beskrivning och utan klar målbild är att det är många beslut att ta utmed vägen.
Kände att jag behövde en ny och engagerande stickning. Jag älskar mysteriestickningar, tycker det är skönt att bara följa med, att inte ta beslut. Jag valde Renee Strouts Advent Mystery Shawl KAL 2023.
Hade först tänkt mej att sticka från årets kalender, men Manduzana hade beskrivit den som utan tema och jag tänkte att det kunde bli för oroligt, hade ju ingen aning om hur sjalen skulle se ut. Började med Ceris, men tyckte att det blev för mörkt.
Det är väl ingen som missat att jag är mycket förtjust i Sophie Ocheras design, så när hon letade teststickare till sin vackra tröja Endellion sweater räckte jag upp handen direkt (och blev antagen).
Jag stickar i 2-trådigt garn från Klippan, ett garn som är tunnare än det som anges i beskrivningen. Jag har räknat ut att största storleken borde funka, det är bara att hålla tummarna eller ”make it work”.
Mina 2 kontrastfärger ligger kanske lite för nära varandra, men jag hoppas ändå på att resultatet blir bra. Just nu matchar det avancerade mönstret med 3 färger på alla varv (i oket) inte min hjärna (det är för mycket helt enkelt), så jag har tyvärr kommit långt efter i teststickandet men jag hoppas på en fröjdefull stickjul för mej och Endellion.
Så är den äntligen klar, den underbart blå sjalen i hjärtresår som jag stickade på syfestivalen och som så många ville sticka. Då sjalen inte var färdigstickad fanns det inte heller någon beskrivning, då.
Jag är fortfarande lika nöjd med färgen (en tråd grå Saga (951) och en tråd ljusare petrolblå Tilia (348)) och även om sjalen inte är jättestor (som jag oftast vill ha sjalar) binder den mycket luft så den blir varm och gosig.
Sjalen Gudrun är en långsmal trekantssjal som stickas från sida till sida.
Man ökar i ena sidan till man nått halva sjalens längd och minskar sedan i samma sida.
I-cord/I-snoddskanten stickas samtidigt som sjalen stickas.
För ett par veckor sedan teststickade jag Klarymittens av Klara Nilsson.
När jag började i föreslaget garn med föreslagna stickor blev mudden alldeles för vid för min hand (jag har små händer), så jag fick byta både garn och stickor (till mudden).
Innan första flätningen ser vanten giganormus ut,
men sedan drar arbetet ihop sig rejält.
Det var lite klurigt att både fläta och sticka med 3 färger (och binda flotteringarna) samtidigt, min lösning på flätvarvet blev att först fläta alla maskor, sedan sticka varvet.
När jag kommit såhär långt tog det vita garnet slut, vilken tur att jag har en kompis som kunde donera ett par gram. Skönt att slippa köpa garn då vantarna annars stickade av garn från skåpet.
Avigsidan ser speciell ut,
och vanten är ganska trång innan blockning.
Efter blockning passar de utmärkt.
Jag hade hoppats på en solig vinterdag för att fotografera mina vantar.
Det blev inte så, men vi hann fotografera innan snön regnat bort helt (det finns fortfarande något isigt snöliknande kvar i Stickholm).
Hittade i alla fall en lysande stjärna.
Vantarna är så varma och sköna och jag är stolt över att de blev färdigstickade direkt, med tummar och allt.