Det blev bra till slut

Som jag misstänkte blev inte halskanten på min Contigous helt bra, den blev lite för hög bak och vek sig lite utåt.

Repade upp uppläggningen och de första varven. Besvärligt i samarbetsovillig mohair, men väl värt besväret.

Nu har jag en tröja som är som en smekning mot kroppen och silket ger tyngd och håller mohairen på plats så att det inte blir allt för luddigt.

 Tycker att ”dragspelsstickningen” passar bra som avslutning.

Mysteriet löst

och sockorna färdigstickade. Förvånas fortfarande över att ett halvt sockben blivit långrandigt….varför inte hela eller båda eller inte alls….

Tror att det var en klar fördel för det gladfärgade sockgarnet att kombineras med ett enfärgat garn, annars hade nog sockorna blivit allt för heta….

Tummen upp

för alla rara kommentarer på mina halvvantar, jag blir verkligen jätteglad!

För att fira det och det fantastiska höstvädret är det halva priset på beskrivningen idag, lördag:-). Beskrivningen hittar du här:

Nu matchar de!

 De randiga muddarna med prickrutor är klara och matchar perfekt min kappa!

Är riktigt nöjd med hur jag fick mönstret att stämma i tumkilen, är man detaljfokuserad så är man. Det är dock inte blogger som gillar att vända bilder på sitt sätt…eller är det så att alla ränder måste ligga åt samma håll samma dag?

Urk, usch och fy

så fult det blev, så fult att även bilderna blev dåliga…borde kanske släckt lampan….

Ibland blir det bara så att man fortsätter att sticka fast det inte blir bra. Hade jag bara lyft blicken lite borde jag väl ha sett hur fula knapphålen blivit.

Kan faktiskt inte fatta att jag tyckte det såg snyggt ut på nära håll heller, men ibland vill man inte bara se. Får skylla på att det börjar bli mörkt på kvällarna.

Har dessutom provat och det behövs faktiskt knappar eller knapphål över huvud taget. Att repa upp i patentstickning är inte det man önskar högst, men nu är det gjort. Kanske behöver projektet vila lite innan jag startar om….undrar var jag lade stickorna…