Har bestämt mej för att jag måste komma över mitt ”tumtrauma”, det är ju inget att vänta på.
Att sticka tummar tar faktiskt inte så lång tid, egentligen, det är att komma igång som är svårt. Så det gäller att ta tag i det, att plocka upp maskorna direkt och sticka på.
Det är ju faktiskt tillfredsställande när vantarna verkligen är klara.
Det syns lite grand att jag använt olika gråa i vantens topp, men det får bli ett minne.
Är nöjd med hur jag komponerade ihop mönstret med krokmaskorna, projektet började på fortsättningskursen i tvåändsstickning.
Det blev lagom mycket med stickning med tre trådar för att det fortfarande skulle vara roligt att sticka.
På programmet denna helg stod både krokmaskor och räta djupmaskor, så härligt att få djupdyka i dessa ännu mer. Givetvis gick det inte att hålla sig ifrån hyllorna med shetlandsgarn (man måste ju ta paus), några nystan och en bok fick följa med hem. 
Många vantidéer föds på dessa kurstillfällen, ännu ett par vantar påbörjade och flera idéer i huvudet.