Tvåändsstickad tå och häl

Ända sedan jag stickade sockan Evelina som har tvåändsstickad hällapp har jag funderat på om man inte kunde förstärka tån med tvåändsstickning också.
Det är ofta där (eller på hälen) mina sockor går sönder, vi sliter sockor lite olika, men detta är mina ”problemområden”.
Visst går det, efter lite klurande och provstickande var Ejvor född.
Förstärkt tå och häl, hoppas de håller för alltid.
Det vackra handfärgade garnet kommer från min lokala leverantör Fingerborg, speciellt det ljusa är jag så förtjust i, men det känns bra att kombinera med en lite mörkare (och mindre smutskänslig) fot. Har du samma slitområden på sockor som jag och vill sticka Ejvor så finns beskrivningen i min Ravelry-shop, eller på direktlänk här:

Tvåändsstickad tå

Det jag sliter ut först på mina sockor är inte alltid hälen utan tån, kanske för att jag förstärker hälen. Har länge funderat på att även förstärka tån genom att tvåändssticka den (tvåändsstickad hällapp har jag gjort på Evelina och Vattenmelon).
Första försöket med tvåändsstickad tå blev inte så bra,
bra att jämföra med en vanlig socktå.
Bara att repa upp.
Andra försöket blev betydligt bättre.

Tvåändsstickade vantar med djupmaskmönster

Helt ärligt har jag väl inte tvåändsstickat stickat ett varv om dagen sedan jag påbörjade dessa vantar, snarare några varv här och några varv där. Nu är de i alla fall helt plötsligt  klara.
Jag har stickat en lös mudd med djupmaskmönster och sedan plockat upp maskor för att sticka själva vanten. Det är ett gammalt sätt att göra som gör att det ser ut som en uppvikt kant liknande lovikkavantar men på detta sätt sparade man lite garn (det var ju en bristvara förr). Jag tycker att det ger en smidigare vante, tvåändsstickade vantar blir ju varma ändå.
Det är även en rad djupmaskor som dekor på var sida om tumkilen (även om det inte syns så bra på bild i det mörka garnet).
Ullen i det bruna garnet kommer från Värmlandsfår som betar i Nackareservatet som jag köpte när jag träffade fårägarna.
Jag gillar kontrasten mellan den färgglada mudden och den härliga naturfärgade mörkbruna vanten, det blev precis som jag tänkt mej.
Nu behöver jag inte frysa om händerna i vinter!

Sista kvällen på terminens tvåändsstickningskurser

Hela hösten har vi tvåändsstickat på Birkagården. Först var det en nybörjarkurs och sedan fortsättningskurs där många från nybörjarkursen fortsatte och några nya kom till.
Det känns alltid lika konstigt terminens sista träff och lite sorgligt att skiljas, men vi träffas säkert igen.Det har stickats ihärdigt och på många olika projekt.
Ett par Lars har till och med hunnit få fått fingrar!