Jag har faktiskt vävt klart bandet jag började väva i min grisgrind på kursen i Simple Weave.
Har även blockat bandet uppspänt på en glasburk (allt enligt instruktion i boken) och det blev både jämnare (något i alla fall) och smidigare.
Bandet får nu tjäna som rullgardinssnodd (den gamla försvann med den gamla och trasiga rullgardinen).
Jag band ihop det nertill,
och trädde det i öglan på rullgardinen. Nu kommer det till användning varje dag även om det är ett ojämnt nybörjarband.
men i helgen har jag varit på kurs med Kerstin Neumüller.
Vi började lördagen med uppdukade verktyg och en liten träbit att tälja i.
Kerstin handledde oss varsamt och hennes vackra bandgrindar inspirerade.
När dagen var slut hade jag faktiskt skapat en liten bandgrind prydd med något som mest liknar en gris, och en provbit som inte var tänkt att väva på.
Sedan var det dags att väva, ett kreditkort funkar utmärkt att slå med.
När söndagen var avslutad hade jag även vävt lite i mina bandgrindar. 
En intensiv helg, verkligen roligt och annorlunda.
För att vila den lite onda handen har jag börjat väva brickband igen. Det var ett tag sedan jag gick kurs och jag känner mej ganska ringrostig.
Bandet jag väver är ett reflexband som jag köpt som kit från Spångmurs och det är lite kul då det i några brickor är 5 hål. Som synes kan jag inte räkna och mönstret blir redan varierat, men det tycker jag inte gör något.
Den lilla bandvävstolen köpte jag av en kompis som vävt färdigt band till sin folkdräkt och inte planerar att väva mer band. Den har även en ställning med solv, men den kom jag på att man kunde skruva bort, mycket praktiskt.
Jag tyckte ju lite kaxigt att det var BARA att varpa och bricka, det var det inte visade det sig. Efter en bra bits vävande och en hel del trassel upptäckte jag att jag trätt en bricka fel (kollade flera gånger utan att upptäcka det), det var därför mönstret såg konstigt ut.
Har nu fått lära mej hur jag får ut bredden på bandet (och att det är svårt att vara konsekvent), jag har testat med flera olika grovlekar på inslag och det blir verkligen olika. Det är betydligt svårare att väva när endast hälften av hålen har tråd (brickorna får ett eget liv), men bandet blir mjukare och smidigare, och det passar nog bra när man vill sy det över en klippkant i en kofta tex. Jag har inte lagt så mycket tid på vävandet denna vecka, nu måste jag sluta leka med olika grovlekar på garn och istället öva på att få denna teknik snygg och jämn.
I moment 4 skall vi bara varpa och bricka ett nytt band (tänk att jag kan säga BARA om dessa moment, det hade jag inte gjort för en månad sedan), så jag började med att väva ett band av de två extravarparna jag gjorde.
Det började inte så bra, det svarta garnet gick av (det kändes som om det andra, hårdare ullgarnet slet på det lite fluffigare svarta garnet) och det var nära att storsaxen åkte fram, men till slut löste det sej (jag kom på ett sätt att trassla ut varpen på ett mjukare sätt – antagligen så man egentligen skall göra) och gick riktigt bra.
På slutet klippte jag bort de svarta trådarna (förutom i kanten) bara för att se vad som hade hänt om jag tagit bort dem i början. Jag är glad att jag sansade mej och lyckades behålla dem, bandet blev verkligen vackert. Kan tänka mej att göra det i tunnare garn (så att det blir smalare) och använda det för att dölja klippkanterna i en stickad kofta. Mönstret till bandet kommer härifrån, jag har bara gjort det smalare. 
Det nya bandet, som har tomma hål, skall vi fortsätta att väva på i nästa moment. Det ser inte så spännande ut, jag är inte ens säker på om jag gjort rätt, det var kanske inte så bara. Ser fram emot att lära mej att väva så att även detta blir fint.
