Etikett: Brickband

Jag tyckte ju lite kaxigt att det var BARA att varpa och bricka, det var det inte visade det sig. Efter en bra bits vävande och en hel del trassel upptäckte jag att jag trätt en bricka fel (kollade flera gånger utan att upptäcka det), det var därför mönstret såg konstigt ut.
Har nu fått lära mej hur jag får ut bredden på bandet (och att det är svårt att vara konsekvent), jag har testat med flera olika grovlekar på inslag och det blir verkligen olika. Det är betydligt svårare att väva när endast hälften av hålen har tråd (brickorna får ett eget liv), men bandet blir mjukare och smidigare, och det passar nog bra när man vill sy det över en klippkant i en kofta tex. Jag har inte lagt så mycket tid på vävandet denna vecka, nu måste jag sluta leka med olika grovlekar på garn och istället öva på att få denna teknik snygg och jämn.

I moment 4 skall vi bara varpa och bricka ett nytt band (tänk att jag kan säga BARA om dessa moment, det hade jag inte gjort för en månad sedan), så jag började med att väva ett band av de två extravarparna jag gjorde.
Det började inte så bra, det svarta garnet gick av (det kändes som om det andra, hårdare ullgarnet slet på det lite fluffigare svarta garnet) och det var nära att storsaxen åkte fram, men till slut löste det sej (jag kom på ett sätt att trassla ut varpen på ett mjukare sätt – antagligen så man egentligen skall göra) och gick riktigt bra.På slutet klippte jag bort de svarta trådarna (förutom i kanten) bara för att se vad som hade hänt om jag tagit bort dem i början. Jag är glad att jag sansade mej och lyckades behålla dem, bandet blev verkligen vackert. Kan tänka mej att göra det i tunnare garn (så att det blir smalare) och använda det för att dölja klippkanterna i en stickad kofta. Mönstret till bandet kommer härifrån, jag har bara gjort det smalare.  Det nya bandet, som har tomma hål, skall vi fortsätta att väva på i nästa moment. Det ser inte så spännande ut, jag är inte ens säker på om jag gjort rätt, det var kanske inte så bara. Ser fram emot att lära mej att väva så att även detta blir fint.

Nu var det dags att börja väva på riktigt, så kul.
Ända tills varpen gick av. Det svarta garnet var inte det bästa, 1-trådigt lingarn som både luddade och gick av.
Men då fick jag lära mej hur man hanterar trasiga varptrådar, inte så dramatiskt på ett såhär smalt band.
 Så spännande att det lätt går att variera mönstret beroende på hur många gånger och åt vilket håll man vrider brickorna. Tror att det är svårare att vara konsekvent.
Gjorde nya brickor till nästa band, denna gång ännu mindre (6 centimeter), intressant att testa vad som känns bra i handen.
Tydligen var jag överinspirerad när jag varpade, det blev trådar över.
Jag är så glad över bandvävstolen jag fått låna, kan sitta var jag vill och väva.    På detta band blev jag ännu mer modig och flippade, vände och vred på brickorna för att skapa nya mönster. Känns skönt att leka och testa utan att det spelar någon roll om det blir bra eller dåligt. Ibland lyckades jag till och med vända på bandet, så att rätsidan kom neråt, samtidigt är det ju bara en smaksak vilket som är fram och bak. Ibland blev båda sidorna snygga.
Då det är flera dagar till nästa kursmoment ville jag försöka göra ett riktigt band med konsekvent mönster emellan. Det blev tom två varpar.

När man varpat är det dags att trä upp varpen i brickorna.
Jag började med att göra egna brickor (inga halvmessyrer här inte), testade att göra dem lite mindre än brukligt (mina händer är så små), hoppas att det skall funka bra. Det svåraste var att göra hål i brickorna, min håltång visade sej vara lite slö och den nya jag köpte för många år sedan funkade ännu sämre. Testade med hålslaget, men då tyckte jag att det såg ut som om hålen kom väl nära kanten på brickan.Dags att börja trä.
Har man inga skälstickor får man ta vad man har.
Satte upp väven i den lånade bandvävstolen,
men blev lite besviken när jag började väva.     Det var bara att vända på bandet, där hände det andra saker. Kändes så bra.