FO 2023 – Sida 6 – Marias garn

Som en collegetröja

Enkel modell, mjuk och lättburen, så känns min White mountains light.

En, för mej, lite annorlunda raglan som börjar längre upp på axeln och är djupare än jag brukar sticka.

Passar utmärkt på kvällspromenaden, även när det börjar dugga (men det gör inte jag).

Efter raglan ett mycket lättstickat projekt, kanske på gränsen till tråkigt. Det underbara garnet (det gick faktiskt endast åt 350g så jag har lite kvar, undrar vad det skall bli av det) har underlättat och jag har stickat det mesta i goda vänners lag (det är väl därför den ändå tagit ganska lång tid att sticka).

Nu väntar jag bara på den ärmlösa varianten av White mountains light, den vill jag också sticka.

Det ena leder till det andra

När jag höll kurs på stickfesten på Öland tänkte jag sticka upp ett par Tulula till, men i en annan färgkombination.

Istället för att göra det heltäckande tulpanmönstret planterade jag tulpanerna i rader, på samma sätt som på ponchoetten Tulpan.

Det blev ett helt annat utseende på en lika användbar mudd.

Jag tycker att det är så roligt att sticka tulpanmönster, och skönt att sticka mönster med en färg i taget. Jag gillar att sticka småprojekt på sommaren när jag inte vill ha så mycket i händerna och så är de lätta att ta med, sedan blir de perfekt att bära eller ge bort när hösten kommer.

Jag hoppas att du har en fin sticksommar och lämnar därför 20 % introduktionrabatt på mudden Tulpanrabatt om du använder koden TULPAN när du checkar ut i kassan (glöm inte att trycka på <apply>). Det bästa av allt är att koden gäller alla mina beskrivningar och kan användas hur många gånger som helst ända till fredag 21/7 2023.

Grönrandiga vantar

Det var inte så mycket kvar på de grönrandiga tvåändsstickade vantarna med livslinjetumkil när sommaren började.

Så det var ganska lätt att färdigställa.

Jag är så nöjd med den nya tumkonstruktionen med livslinjetumkil.

Från handryggen ser vanten helt vanlig ut.

Tumkil med livslinje är absolut inte nytt, men i tvåändsstickning är det helt nytt för mej.

Det krävdes en hel del klur och ett tips från min goda stickvän Anna (Yarnesty) för att få ihop en välsittande vante.

Nu får jag väl ägna resten av sommaren till att skriva en beskrivning på vantarna.

Men först har jag några andra vantar i min allt för långa lista som behöver lite kärlek. Känns ändå bra med 3 avprickade projekt.

Färdig för pubstickning

Att sticka Drinkers mitts på mörk pub var inte optimalt även om tanken var god.

Att sticka dem ljusa sommardagar var så mycket roligare, har tom fäst alla trådar och blockat med min hemmagjorda fingervantsblockare.

Nu är jag i alla fall laddad för promenad till puben eller något trevligt utomhuskalas när det blir lite svalare.

För mej kommer vantarna bli så mycket mer användbara när de har fingrar, originalet är fingerlöst men jag har gjort fingrar på ungefär samma sätt som på Carinas fingervantar.

Tittar man nära ser man att det glimrar både här och var.

Kan pricka av ännu ett projekt i min vantsommar.

Åter ett par

Som alltid, lite pilligt att fästa trådar, men bara man tar tag i det så tar det inte så lång tid. Sedan tvätt och blockning, det syns inte så stor skillnad, men känns när man tar på vantarna.

Är så nöjd med att jag äntligen har ett par av Carinas fingervantar igen (ur Carina Olssons bok). Använde det 1:a paret jättemycket och den icke borttappade vanten har sett så ensam ut.

Känns bra att i alla fall ha prickat av en punkt i min gedigna lista i Vantsommar 2023.