För ett tag sedan påbörjade jag ett tröstprojekt. När jag kommit en bit trodde jag att jag i min förvirring missuppfattat beskrivningen då sjalen inte såg ut som förväntat så jag repade raskt upp och det jag stickat och gjorde om. Till min förvirrade förvåning såg sjalen likadan ut igen…och när jag tittade närmare på bilderna (det enkla spetsmönstret är utskrivet som text och tyvärr inte diagram) såg jag att jag gjort helt rätt och att det var min minnesbild/förväntning av utseendet som var fel.
Det var bara att repa upp igen (skam den som ger sig) och rita om mönster MED diagram och nu ser det ut som jag vill. 
Skillnaden är kanske inte så tydlig, men det är hur ökningarna beter sig vid de stickmarkörer som sitter på 1/4 dels sjal. Förut gick ränderna utmed dessa, men nu strålar de ut precis som mitt på sjalen. Den observante ser också att jag inte gjort något slätstickat parti som det är i originalet, men det är bara för att jag stickar i tunnare garn (och med tunnare stickor) och då tycker jag att det blir snyggare såhär.
Färgställningarna är många och lockande, det låga 
Första försöket är rätstickat (som i beskrivningen) och på stickor 3½. 
Andra försöket, som blev ännu bättre, är slätstickat på stickor 4½.
I söndags var det ett par minuter ljus (nästan solljus) innan dimman kom och då rusade dottern och undertecknad ut med kamera i ena handen och sjal i den andra.
Har stickat utan beskrivning, men sjalen är nog ganska lik 
Att sticka med stora stickor i blanka garner och glittetråd är inte min passion (just nu), den stora behållningen av projektet är dotterns glädje över sjalen. Jag vet att den kommer tas om hand väl. Själv ger jag mej raskt i kast med provstickning av ett nytt discoprojekt… i egen tolkning av discostickning.