Etikett: Svens vantar

Tummar på

Min version av lille Svens vantar är klara, båda har fått tummar.

Här är vantarna även lättblockade (ville inte töja ut resåren), de blev så mycket slätare och finare.

Det var verkligen kul att göra en vuxenversion av barnvantarna.

Måhända gör jag en barnvante i vuxenstorlek längre fram, då kan jag kanske utgå från beskrivningen i Karins bok Sticka svenska vantar.

Tycker att det blev fint med ”mönstermaskan” på slätstickning, både på handrygg och utmed tumkil och tumme. Filcolanas Pernilla är lite runt och bra på att visa upp texturen.

Handflatan är helt slät.

Detta är 7:e paret färdigställda vantar i min allt för långa lista i Vantsommar 2024.

På mitt sätt

När jag påbörjade min version av lille Svens vantar hade jag nog tänkt att göra en kopia i vuxenstorlek.

Nu valde jag att istället göra en mer ”vuxen” modell där enbart några ränder strukturmaskor får vandra upp mot vantens topp och utmed tumkilen. För själva vanten snodde jag modellen från Viggo, förutom att jag inte ökat för tumkilen på samma sätt (läste slarvigt), Viggo är en vante som jag tycker sitter så bra. ”Bara” tummarna kvar….

Lille Svens vantar

Nästa projekt i min vantsommar 2024 blir Lille Svens vantar som påbörjades på Stickresan 2 (det var verkligen kursen som inspirerade till många vantprojekt).

Den som vill läsa mer om Lille Svens tragiska öde kan göra det i Karin Kahnlunds bok Sticka svenska vantar eller här. I boken finns även en beskrivning till hur man kan sticka vanten.

Det gick ganska snabbt att komma in i den lite speciella, men fina tekniken i mudden (jag hade faktiskt antecknat hur jag gjorde) och jag kunde inte låta bli att spegelvända den i mudd nummer 2. Då det enbart finns en av Svens vantar kvar vet vi ju inte hur den andra såg ut, samtidigt har jag inte planen att göra ett par barnvantar, dessa skall passa mej.

Stickresan, helg 4

Sista helgen på stickresan 2 tillbringade vi i Småland och Blekinge. Det blev uppenbart hur nära Estland det är med sockor jag sett i Estland och som enligt den stora estniska stickboken om sockor faktiskt kommer härifrån.

Jag har stickat provet i Pernilla, Karin det i Rauma lammull.

Jag har stickat en hel del estniska fiskfjäll/fusknäverstickning och roositud så det kändes inte så lockande. De där sockorna vet jag är ett mästerprov som säkert kräver en månads semester på en öde ö (tillsammans med stora sockboken), så jag fastnade för ribben i lille Svens lilla vante, det var roligt att klura ut hur den är stickad. Kanske blir det ett par vantar, kanske blir det bara ett prov.

Jag fortsatte även, något splittrat, att sticka på sådant jag påbörjat tidigare helger.

Även de ullfyllda vantarna från Värmland är med i leken även om jag har lite funderingar över prickarnas placering på tumkilen/tummen (insåg att jag kanske måste planera lite).
Även om stickresan 2 redan är slut finns det mycket inspiration kvar till fler vantar och kanske andra projekt.