Etikett: Tips

Stickmatematik

När jag stickade min 1:a slipover Rakor stickade jag den i Garnstudios Nepal, det gick åt exakt 8 nystan dvs 600 meter garn (slipoverns vikt 400g).

När jag stickade min 2:a slipover Rakor gick det åt 5 nystan Fivel, dvs 500 m garn, den är dock ett par cm kortare än den första (2 – 3 cm), jag stickade Fivel ihop med tunn mohair som det gick åt ungefär 570 m av, spännande eller hur?
Är inte så förvånad över att det gick åt en längre mohairtråd då man kan se att den tunna mohairen ibland lägger sej runt det grövre garnet och ibland har jag lagt den dubbel när jag skarvat (jag vägde inte Fiveln innan jag började sticka så siffran är dessutom ungefärlig) (slipoverns vikt 318g).
Detta är i alla fall tvärtemot vad som hände med Vintra, där gick det åt mindre av det tunna garnet, kan det tunna garnet smitit för i kurvorna?
Summa sumarum, det där med garnberäkning är långt ifrån lätt och kan aldrig bli exakt.

Är nålarna utslitna?

Jag har inte kunnat släppa min misslyckade nåltovning av klippkanterna på konstepedemikoftan.

Så jag stickade en provlapp i några olika färger av Järbo Svenskull plus Kampes 3-trådiga, dvs rester från koftan. lappen blev inte så stor, men jag var nyfiken och hade givetvis bråttom.

När jag tvättat lappen i 30 grader ulltvätt (av misstag hela 2 ggr) hände inget mer än att stickningen blev finare och lite gosigare, precis som det ska.

När lappen åkt med i en 40 graderstvätt blev hela lappen rejält valkad, ingen större skillnad på de olika färgerna.
Min slutsats blir att jag måste testa att nåltova klippmaskor igen, för antingen lade jag för lite energi i mitt nålande eller så är mina tovningsnålar helt enkelt utslitna (kan de bli det?) efter ett antal julpyssel med barnen (de var betydligt yngre än vad de är i dag). Skyller gärna på att nålarna är utslitna och det var i alla fall inget konstigt med garnerna (det känns skönt).

Påsömspimpad keps

Att vistas utomhus i regn med glasögon är en dålig kombination, så jag bestämde mej för att testa keps (det är käre makens lösning) då vi skall vandra på semestern och risken för regn är överhängande.

Då jag inte tycker mej vara en kepsmänniska blev detta resultatet av min lite snåla investering (men en av få kepsar som satt hyggligt skönt), den påbroderade texten var kanske inte det jag önskade mest.

Efter lite rotande i skåpen hittade jag ett påbörjat påsömsbroderi, tror planen var ett armband. Tror det påbörjades i Dala-Floda på kurs med Anna-Karin Jobs Arnberg.

Limmade, efter tips från en god vän, helt sonika broderiet på kepsen (kepstyget är stadigt och fint och troligen ganska svårbroderat).

Känner mej riktigt nöjd med 2 färdiga projekt i ett, eller i alla fall ett liggande broderiprojekt färre och en snyggare keps.

Det blev bättre än förväntat och jag är färdig för utomhusvistelse i lättare regn med glasögonen på. Får se om jag blir en kepsmänniska efter detta.

Så mycket bättre

Det är många år sedan jag stickade min första Judit (och beskrivningen finns numer på ravelry). Redan då var halsringningen vid, men jag har använt tröjan så mycket och nästan det enda som syns, eller i alla fall känns är att halsringningen blivit ännu lite vidare och gärna ramlar ner över ena axeln.

Jag minns att jag stickade så långt de 2 härvor Töis jag hade räckte så några restgarner var det ingen idé att leta efter, men jag hittade lite entrådigt garn från Solkustens ullspinneri i liknande färg.

Jag har ”stramat till” halskanter förut, då har jag virkat smygmaskor från avigsidan, i eller i kanten av halskanten. Judit har ingen kant och det blev inte alls snyggt att virka från avigsidan, så efter ett antal försök (med olika grovlek på virknålen) blev det smygmaskor från rätsidan istället. Det blev som en liten dekorkant.

Denna, av mina Judit, har fått ett nytt, och på mej bekvämare, liv. De övriga använder jag också flitigt, det är en härligt enkel modell.