Så sitter jag då här med ett par ostickade tummar,
hur jag än vänder på vantarna har jag tummarna kvar att sticka på mina rosalila tvåändsstickade vantar.
Får glädjas över att vantarna blir fina och att det har varit betydligt värre (och efter ha läst senaste Svenska Garnbladet inser jag att Johanne nog snuvat mej på världsrekordet).
Mitt sista stickprojekt som var med på semestern (förutom handväsksockorna som jag inte stickade många varv på) var ett påbörjat par tvåändsstickade vantar.
Tvåändsstickning är alltid bra reseprojekt, de räcker länge. Jag kom i alla fall en bit ovanför tumkilen på båda vantarna som jag stickar parallellt (som jag brukar försöka göra).
Har man tvåändsstickningskurser är det lätt att hitta ursäkten att börja sticka på ett par nya vantar även om det finns en hel del vantprojekt liggande (varav åtminstone 1 är tvåändsstickat).
Att sticka krokmaskmönster i flera färger är så kul men man vet aldrig riktigt om det blir som planerat.
