Ännu ett vantpar

Har bestämt mej för att jag måste komma över mitt ”tumtrauma”, det är ju inget att vänta på.

Att sticka tummar tar faktiskt inte så lång tid, egentligen, det är att komma igång som är svårt. Så det gäller att ta tag i det, att plocka upp maskorna direkt och sticka på.

Det är ju faktiskt tillfredsställande när vantarna verkligen är klara.

Det syns lite grand att jag använt olika gråa i vantens topp, men det får bli ett minne.

Är nöjd med hur jag komponerade ihop mönstret med krokmaskorna, projektet började på fortsättningskursen i tvåändsstickning.

Det blev lagom mycket med stickning med tre trådar för att det fortfarande skulle vara roligt att sticka.

Randiga rutor

Jag trodde att jag skulle hinna sticka massor på Stora Karlsö, så ett tvåändsstickningsprojekt fick följa med. Perfekt som en mjukstart på Vantsommar 2022.

Gjorde klart båda muddarna med randiga rutor innan vi åkte, tvåändsstickar gärna båda vantarna parallellt.

Hade ingen riktig plan på hur själva vantarna skall se ut, men en ljusgrå hand blir nog bra. Hann som synes inte många varv, snarare ett varv om dagen (som ordinationen säger).

Kurshelg

Har tillbringat en härlig helg i Uppstickarens verkstad.
På programmet denna helg stod både krokmaskor och räta djupmaskor, så härligt att få djupdyka i dessa ännu mer. Givetvis gick det inte att hålla sig ifrån hyllorna med shetlandsgarn (man måste ju ta paus), några nystan och en bok fick följa med hem. Många vantidéer föds på dessa kurstillfällen, ännu ett par vantar påbörjade och flera idéer i huvudet.