Etikett: Vantar

Dags för tumkil

Det är riktigt roligt att se hur det självrandande garnet beter sig i mina tvåändsstickade vantar.

Stickar, som oftast, vantarna parallellt och har kommit så långt att det är dags att välja vilken tumkil jag skall sticka. Frågan är inte om utan vilken.

Jag har tvåändsstickat vantar i självrandande garn tidigare. Dessa vantar är stickade i ett självrandande S-tvinnat garn från Ullcentrum och ett enfärgat blått Z-tvinnat garn (från Wåhlstedts tror jag). Det självrandande garnet byter färg ganska långsamt vilket gör att vantarna blir ganska olika. Mönstret till vanten har Karin Kahnlund gjort.

Dessa vantar är stickade i ett självrandande S-tvinnat garn från Ullcentrum, 2 trådar av samma färgställning. Det självrandande garnet byter färg ganska långsamt vilket gör att vantarna blir ganska olika. Mönstret till vanten har Anne-Maj Ling gjort.

Alltid tvåändsstickning

Jag brukar alltid ha ett tvåändsstickningsprojekt på gång, speciellt när jag har en kurs på gång (annars blir jag så avundssjuk på kursdeltagarna).

När jag hittade Cindercillas handfärgade självrandande Z-tvinnade garn på syfestivalen lade jag upp till ett par vantar med krokmaskmönster direkt (och glömde att jag precis startat ett par andra vantar, men de får vänta).

Det tog 12 år!

För 12 år sedan gick jag en workshop på Island, först nu ha jag broderat klart mina Rosenvantar från Skagafjörður, helt otroligt att det skulle ta så lång tid. Här kan man hitta fler fina isländska vantar.

Men ändå så perfekt, de passar ju underbart till höstfärgerna just nu.

Vantarna är dessutom så tunna att de är perfekta nu i början av säsongen.

Jag är riktigt stolt, främst över att vantarna verkligen är färdiga och att de faktiskt blev bra, att brodera twistsöm på detta sätt var verkligen inte lätt att få snyggt.

Är så nöjd över att jag även gjorde blommorna på tummarna, det blev verkligen fint!

Med detta avslutar jag, kanske lite sent på säsongen, min vantsommar 2024.

Är så nöjd med resultatet, 8 par färdiga vantar, helt otroligt. Dessutom är samtliga riktigt gamla vantprojekt avslutade, det enda påbörjade projektet jag har kvar är Jukkasjärvivantarna, men där måste jag nog fundera över garnvalet. Jag slutar i alla fall inte sticka vantar, det ligger redan stickpåsar med opåbörjade vantprojekt och väntar (och det kan vara så att jag har några nystartade tvåändsstickade vantprojekt på gång, men mer om det vid ett annat tillfälle).

Tummar på

Min version av lille Svens vantar är klara, båda har fått tummar.

Här är vantarna även lättblockade (ville inte töja ut resåren), de blev så mycket slätare och finare.

Det var verkligen kul att göra en vuxenversion av barnvantarna.

Måhända gör jag en barnvante i vuxenstorlek längre fram, då kan jag kanske utgå från beskrivningen i Karins bok Sticka svenska vantar.

Tycker att det blev fint med ”mönstermaskan” på slätstickning, både på handrygg och utmed tumkil och tumme. Filcolanas Pernilla är lite runt och bra på att visa upp texturen.

Handflatan är helt slät.

Detta är 7:e paret färdigställda vantar i min allt för långa lista i Vantsommar 2024.