Jag trodde verkligen att de tvåändsstickade vantarna i Gammelserien skulle få vila. Visserligen funkar det att tvåändssticka i det S-tvinnade garnet (jag ser till att låta garnet tvinna upp sej med jämna mellanrum), men hur materialet verkligen blir ser man ju först efter tvätt (och användning).
MEN plötsligt dök det upp en idé så jag lade kvickt upp till vante två.
Jag kunde bara inte sluta sticka, 
förrän jag kom till tummarna och det bara var 4 gram vinrött garn kvar. Tar en paus och stickar på ett annat vantpar i min Vantsommar medan jag funderar på om garnet kommer att räcka och vad jag gör om garnet inte räcker.
Etikett: Vantar
Inte mycket kvar
Det var ju inte så mycket kvar av de gulvita tvåändsstickade vantarna.
Den nya idén till vanttopp blev riktigt bra.
”Bara” att klämma dit ett par tummar, det kändes faktiskt inte så svårt.
Hoppas att jag skall bli en som gillar att sticka tummar, jag lär ju få öva en del denna sommar om jag skall komma till avslut på några vantar under min Vantsommar.
Avigsidan på tvåändsstickat blir även den vacker.
Nu är det bara att göra fyrfläta, tvätta och lättvalka vantarna. Sedan hoppas jag på att det går att blocka ut dem något.
Lite vantstickning
Mudden på vanten med Ängersjömudd är verkligen en utmaning att sticka, mycket krångligt, men vackert mönster och tunna stickor (2 mm), 
Jag brukar ju säga att man skall sticka vantarna parallellt, 3 år senare är jag i alla fall igång med vante nummer 2 och planerar att fortsätta att sticka parallellt.
När jag upptäckte att det blir 2 högervantar kändes det en aning trögt. Fortsätter sticka på ett annat vantpar i min vantsommar, tur att jag har att välja på.
Dags att brodera
Det går ganska snabbt att sticka ett par enfärgade släta vantar.
Även om man lägger till tumkil som jag givetvis gjort.
Och det blir inga festfingervantar, det blir festtumvantar istället, även om det inte låter lika fint, men jag använder helst tumvantar och det är ju roligt om vantarna verkligen blir använda.
Jag stickade faktiskt tummarna direkt, kändes riktigt bra…är detta mitt nya jag? Att sticka tummarna direkt?
Sedan var det dags för såpa och valkning,
så att materialet blir lite tätare (varmare) och bättre att brodera på. 
Nu återstår det svåraste, att brodera. Mina vantar är lite mindre än förlagan, så det blir till att improvisera lite.
Vägen till ett vantbeslut
Jag har så länge funderat på vilken hand de estniska rätstickade vantmuddarna vill ha. Jag fick många superbra tips både på facebook och på instagram, men beslutet blev inte lättare för det.
Jag tog fram ett gäng estniska stickböcker, har samlat på mej en hel del.
Jag hittade faktiskt vanten som mudden kommer ifrån. Om jag inte minns fel har man bara hittat en vante med en mudd konstruerad på detta sätt (men jag kan minnas fel). Intarsiamönstret kändes dock inte helt rätt, just nu däremot valde jag färgerna här.
Jag valde istället ett fint rutmönster (är ju så svag för dessa små mönster) från någon annan vante. Mönstret är riktigt roligt att sticka och blir så läckert. Hittade dessutom en mycket passande stickpåse istället för den tråkiga plastpåsen.
Stickar, som oftast vantarna parallellt, då slipper jag anteckna men vantarna blir lika ändå (funkar inte alltid).
Tog med mej en vante på stickträff, trodde att mönstret stickade sej själv, men det blev en helt ny variant på ett ställe.
Utmanade mej själv i att INTE repa upp, vilket jag så ofta gör. Felet får vara kvar som ett minne av en trevlig stickkväll med fina vänner.
Felet ligger dessutom inne i ena handen.