Dags för avrapportering

Semestern är slut och det känns som om sommaren sjunger på sista versen. Jag har (som vanligt) stickat en hel del i sommar, bland annat på vantarna i min Vantsommar. De fick följa med på semestern och några har kommit längre än andra.
De estniska vantarna med intarisiastjärnor var det ju inte så mycket kvar på,
”bara” tummar
och att fästa trådar.
Gillar att avigsidan blev riktigt prydlig.
Sedan blev de fotograferad mot vackra lavklädda stenar i Bohuslän.
Det gäller att passa på att fotografera när man är i en ny vacker miljö.
Då vanten är ganska tunn kommer den att bli en perfekt övergångsvante i början av vintern.         Tror att de kommer att passa utmärkt till min rock i Harris tweed.
Och jag kan stryka det första projekt på listan.

Här trodde jag inte att det skulle bli någon fortsättning

Jag trodde verkligen att de tvåändsstickade vantarna i Gammelserien skulle få vila. Visserligen funkar det att tvåändssticka i det S-tvinnade garnet (jag ser till att låta garnet tvinna upp sej med jämna mellanrum), men hur materialet verkligen blir ser man ju först efter tvätt (och användning).
MEN plötsligt dök det upp en idé så jag lade kvickt upp till vante två.
Jag kunde bara inte sluta sticka,  förrän jag kom till tummarna och det bara var 4 gram vinrött garn kvar. Tar en paus och stickar på ett annat vantpar i min Vantsommar medan jag funderar på om garnet kommer att räcka och vad jag gör om garnet inte räcker.

Inte mycket kvar

Det var ju inte så mycket kvar av de gulvita tvåändsstickade vantarna.
Den nya idén till vanttopp blev riktigt bra.
”Bara” att klämma dit ett par tummar, det kändes faktiskt inte så svårt.
Hoppas att jag skall bli en som gillar att sticka tummar, jag lär ju få öva en del denna sommar om jag skall komma till avslut på några vantar under min Vantsommar.
Avigsidan på tvåändsstickat blir även den vacker.

Nu är det bara att göra fyrfläta, tvätta och lättvalka vantarna. Sedan hoppas jag på att det går att blocka ut dem något.

Lite vantstickning

Mudden på vanten med Ängersjömudd är verkligen en utmaning att sticka, mycket krångligt, men vackert mönster och tunna stickor (2 mm), Jag brukar ju säga att man skall sticka vantarna parallellt, 3 år senare är jag i alla fall igång med vante nummer 2 och planerar att fortsätta att sticka parallellt.När jag upptäckte att det blir 2 högervantar kändes det en aning trögt. Fortsätter sticka på ett annat vantpar i min vantsommar, tur att jag har att välja på.

Dags att brodera

Det går ganska snabbt att sticka ett par enfärgade släta vantar.
Även om man lägger till tumkil som jag givetvis gjort.
Och det blir inga festfingervantar, det blir festtumvantar istället, även om det inte låter lika fint, men jag använder helst tumvantar och det är ju roligt om vantarna verkligen blir använda.
Jag stickade faktiskt tummarna direkt, kändes riktigt bra…är detta mitt nya jag? Att sticka tummarna direkt?
Sedan var det dags för såpa och valkning,
så att materialet blir lite tätare (varmare) och bättre att brodera på.     Nu återstår det svåraste, att brodera. Mina vantar är lite mindre än förlagan, så det blir till att improvisera lite.