Tag Archives | FO 2021

Vårkofta

Solen var ganska blek och vinden ganska kall men Batignolles värmde ändå gott.
Jag känner mej vårglad när jag tar på mej denna kofta,
säkerligen mest tack vare färgerna,   men också de kaxiga muscherna i halsen och vid ärmkanterna.

Kommentarer 0

Kamouflagevantar

Tyckte det var så kul att sticka Miss Evils vantar Hwila att det fick bli ett par till (så att vet att jag kan tyda mina anteckningar om jag vill göra fler senare, beskrivningen försvinner från youtube snart).
Plockade fram lite rester av plötulopi som jag redan nystat ihop dubbel när jag stickade min Islandskofta.
Sedan tog jag en bit här och en bit där (plötulopin är så lätt att tova ihop), med planen att vantarna skulle bli olika men ändå ha en samhörighet.
Avslutade med en rad muscher och vanlig resår.
Är nöjd med resultatet men insåg när vi var ute på promenad att om jag tappar dem i det stockholmska snöslasket kommer det att vara svårt att hitta dem igen.

Kommentarer 0

Vantarna från Väröbacka

Nu är de vackra vantarna från Väröbacka färdigstickade och väntar bara på att jag skall sticka en provlapp att skicka med till Hallands kulturgarnsförening så att vantarnas kvalitet kan utvärderas och sedan ställas ut tillsammans med vantar provstickade av andra.
Jag är inte överförtjust i tumkilen som är en blandning mellan rak tumme (utan tumkil) och en norsk tumme men med smalare tumkil, jag tycker att en rejälare tumkil är bekvämare
Men nu handlar ju projektet egentligen inte om vantmönstret utan om garnet. Det garn jag stickat i består av ull från ryafår och är glansigt och rejält, inget man har närmast kroppen. Som vantar gissar jag att det är suveränt, jag provanvänder vantarna tills de får åka till Halland och de funkar utmärkt i snö och kyla.
Det som är intressant är att det vita framträder mer på den ena (vänstra) vanten än den andra, detta var inget jag tänkte på när jag stickade vantarna, jag upptäckte det först när jag tvättat vantarna. Jag är glad att jag fotograferade vantarna innan tvätt och då ser man att det finns en skillnad, men inte lika tydlig (mest på mudden tycker jag). Skall väl tillägga att jag vet att jag haft den vita som dominant hela tiden på båda vantarna, jag stickade dem ju parallellt.

Kommentarer 0

Vantar av hemspunnet garn

Vanten Hwila passar perfekt till ett garn man inte har koll på, och så är det ju med hemspunna garner (i alla fall mina).
Det är bara att testa sej fram till en stickstorlek som passar bra till garnet och ger den sorts täthet på materialet man vill ha på vantar.
När man blockar vantarna ser de ut som helt vanliga vantar, vilket de inte gjorde innan (men det kan ju bero på att garnet är obalanserat).
Och de sitter som en smäck på handen.
Jag vill ju att vantar skall ha rejält med plats för tummen och det ger denna tumkil verkligen.    Skall testa att sticka fler vantar med livslinjetumkil och ett par Hwila till har jag också på gång. Det gäller ju att sticka medans man minns då Miss Evils beskrivning endast finns kvar denna månad.

Kommentarer 2

Superlätt

Det är inte helt lätt att välja färg till framkanterna på en kofta som har en ljus halskant, en mörk nederkant och tonar däremellan. Jag valde att tona även framkanten med hjälp av intarsia och alldeles för många trådar (trådar av kid silk mohair gillar att trassla ihop sej både med sej själva och andra…och annat).
Knapparna hitta de jag faktiskt hemma i lådan, en hel liten påse, jag vet inte var de kommer ifrån men kanske jag fått dem i nån goodiebag någon gång.
Här passade de i alla fall perfekt.
Gåmedlethed är verkligen superlätt, den väger inte ens 200 gram och den känns lite vårig.
Med nästan 10 minusgrader ute fick det bli balkongfotografering i solen, inte optimalt och inte alls så varmt som det ser ut.En riktigt rolig stickning.

Kommentarer 0