Det var ju inte så mycket kvar av de gulvita tvåändsstickade vantarna.
Den nya idén till vanttopp blev riktigt bra.
”Bara” att klämma dit ett par tummar, det kändes faktiskt inte så svårt.
Hoppas att jag skall bli en som gillar att sticka tummar, jag lär ju få öva en del denna sommar om jag skall komma till avslut på några vantar under min Vantsommar.
Avigsidan på tvåändsstickat blir även den vacker.
Nu är det bara att göra fyrfläta, tvätta och lättvalka vantarna. Sedan hoppas jag på att det går att blocka ut dem något.
Jag brukar ju säga att man skall sticka vantarna parallellt, 3 år senare är jag i alla fall igång med vante nummer 2 och planerar att fortsätta att sticka parallellt.
När jag upptäckte att det blir 2 högervantar kändes det en aning trögt. Fortsätter sticka på ett annat vantpar i min 
Även om man lägger till tumkil som jag givetvis gjort.
Och det blir inga 
Jag stickade faktiskt tummarna direkt, kändes riktigt bra…är detta mitt nya jag? Att sticka tummarna direkt?
Sedan var det dags för såpa och valkning,
så att materialet blir lite tätare (varmare) och bättre att brodera på. 
Nu återstår det svåraste, att brodera. Mina vantar är lite mindre än förlagan, så det blir till att improvisera lite.
Jag tog fram ett gäng estniska stickböcker, har samlat på mej en hel del.
Jag hittade faktiskt vanten som mudden kommer ifrån. Om jag inte minns fel har man bara hittat en vante med en mudd konstruerad på detta sätt (men jag kan minnas fel). Intarsiamönstret kändes dock inte helt rätt, just nu däremot valde jag färgerna här.
Jag valde istället ett fint rutmönster (är ju så svag för dessa små mönster) från någon annan vante. Mönstret är riktigt roligt att sticka och blir så läckert. Hittade dessutom en mycket passande stickpåse istället för 
Stickar, som oftast vantarna parallellt, då slipper jag anteckna men vantarna blir lika ändå (funkar inte alltid).
Tog med mej en vante på stickträff, trodde att mönstret stickade sej själv, men det blev en helt ny variant på ett ställe.
Utmanade mej själv i att INTE repa upp, vilket jag så ofta gör. Felet får vara kvar som ett minne av en trevlig stickkväll med fina vänner.
Felet ligger dessutom inne i ena handen.
Givetvis stickar jag på mina 
De
Insidan på vanten blir helt enfärgad, mest för att det skall framgå att det verkligen är intarsia. Dessutom blir det några stjärnor färre att sticka.
Hade sparat lite mörkt garn till vanttoppen så att färgbytet skulle kännas mer planerat och lyckades klämma in en liten stjärna där också.