
Ärmen på Fleur sweater växer sakta, men den växer.
Ärmen på Fleur sweater växer sakta, men den växer.
Jag trodde ju att det räckte att ha ena sockan Vår mönstrad men det gjorde det inte.
Nu har jag stickat en socka till med samma Roositudmönster, fast spegelvänt.
Sockan blev lagom klar till vår gård badade i körsbärsblomsblad, bara helt underbart.
Läs mer om mina Årstidssockor.
Efter mycket funderande, räknande och mätande så beslöt jag att göra en tillfällig uppläggning på ärmen på Bessyboot, då är det lättare att justera längden efteråt.
Njuter verkligen rytmen i flerfärgsstickningen och vill att projektet skall räcka länge.
Det var ju inte så mycket kvar säger den som inte tycker att det är någon match att sticka tummar,
men nu är i alla fall de tvåändsstickade vantarna i handspunnet neonrosa garn (corriedaleull färgad av Niklas, Quitter yarns).
Blockningen gjorde verkligen susen, garnets ojämnheter är inte alls lika tydliga längre.
Jag tycke garnet var ovant mjuk att tvåändssticka i,
i gengäld blev vantarna riktigt mjuka.
Är så nöjd och det är en speciell känsla att sticka i egenspunnet garn.
Vantarnas krokmaskmönster var roligt att sticka även om det krävdes diagramläsning mest hela tiden (ibland vill jag ha sådana projekt också).
Jag lovar att det blir beskrivning, inte nu, men längre fram.
Min Sarkle artar sig väl, än så länge. Det är verkligen en speciell känsla att sticka i handspunnet garn och spännande att se hur det funkar med randningen (som syns mer i verkligheten än på bild).
Jag har nästan stickat upp 1:a nystanet (hälften av det garn jag har), får börja sticka ärmar och se hur långt det räcker.