Äntligen en Field

Nu har jag tänkt färdigt, det blir en Field Cardigan i alla fall, äntligen. Har faktiskt funderat fram och tillbaka ända sedan jag stickade sockorna med Field-mönstret på.

Garnet köpte jag på förra årets sticksymposium i Finland. Garnet är spunnet av ullen från fåren på skolan (Brusaby) där vi var och de tillhör en av de (3) finska lantraserna, Kajanalands grå.

Jag gillade garnet i härva men hade aldrig sett det uppstickat, det var det där med lantrasen som lockade (och jag tänkte redan då att det skulle passa i Field-mönstret). Garnet är 3-trådigt och ganska ”repigt”, jag har aldrig varit med om en sådan skillnad på en provlapp före, under och efter tvätt. Det tvättade provlappen är i alla fall mjuk och glansig, helt fantastisk.

1:a ärmen

Efter mycket funderande, räknande och mätande så beslöt jag att göra en tillfällig uppläggning på ärmen på Bessyboot, då är det lättare att justera längden efteråt.

Njuter verkligen rytmen i flerfärgsstickningen och vill att projektet skall räcka länge.

Så råsa

Det var ju inte så mycket kvar säger den som inte tycker att det är någon match att sticka tummar,

men nu är i alla fall de tvåändsstickade vantarna i handspunnet neonrosa garn (corriedaleull färgad av Niklas, Quitter yarns).

Blockningen gjorde verkligen susen, garnets ojämnheter är inte alls lika tydliga längre.

Jag tycke garnet var ovant mjuk att tvåändssticka i,

i gengäld blev vantarna riktigt mjuka.

Är så nöjd och det är en speciell känsla att sticka i egenspunnet garn.

Vantarnas krokmaskmönster var roligt att sticka även om det krävdes diagramläsning mest hela tiden (ibland vill jag ha sådana projekt också).

Jag lovar att det blir beskrivning, inte nu, men längre fram.