Den röda sockstickningen har legat i handväskan, några varv här och några varv där blir plötsligt en hel sockfot,
och sedan två. Det är dags att ge sockorna ett par skaft. Jag tänker mej något växtlikt i det både självrandande och spräckliga sockgarnet Wunderkleks (båda nystanen till höger kommer faktiskt från samma boll), får se hur det blir.
Patentprojektet fortsätter, sakta och osäkert. Vi försöker sticka de mönster som ser intressanta och utmanande ut. Vi har fastnat bland de mönster som har aviga minskningar, de är klart utmanande då de är svåra att göra, jag har svårt att minnas vilken som lutar åt höger eller vänster (har dessutom svårt med höger och vänster generellt) och det är svårt att se hur mönstret blir på baksidan, måhända hade det varit lättare att sticka fram och tillbaka…
På Small Arrowheads gör man på ett varv minskningar hit och dit hela tiden, klart onöjsam stickning. Det blev många försök som resulterade i en rapport innan jag maskade av. Inte speciellt intressant från rätsidan och ännu mindre intressant från avigsidan (ser mer ut som rådjursspår). Jag tog raskt beslutet att hoppa över Large Arrowheads som har ett liknande varv (fast mer sällan).
Att sticka mönstren i boken runt istället för fram och tillbaka är inte helt lätt då rapporterna ofta byter startmaska (högerkanten på diagrammet är inte rak), det gäller verkligen att vara fullkoncentrerad och inte tro att man kan mönstret. Min första mudd på Branches ser inte alls ut som tänkt, det blev ett helt annat mönster.
Mudd 2 är mer lik originalet även om jag gjort de aviga hoptagningarna på annat sätt. Jag valde att endast göra högerlutande hoptagningar på den nedre delen och endast vänsterlutande på den övre, detta syns inte från framsidan.
Tycker att muddarna funkar som ett par i alla fall.
Som synes är mönstret från avigsidan (som jag tycker är snyggare uppochner) inte speciellt tydligt i mitt färgval.
Sjalen Silvatica blev av någon anledning liggande, kan undrar varför, det är ju jättekul att sticka intarsia på detta sätt.
Kanske tog jag paus för att den mörkgröna tog slut. Jag har lagt in en ljusgrön dutt istället, men den mörkgröna dutten fick kanske en lite konstig form. Nu stickar jag vidare ändå.
Då jag gör en trekantssjal istället för halsduk kommer jag längre och längre från beskrivningen, men jag har den ändå som stöd.
Det tog lite tid, men till slut hade jag samlat mod nog att kasta in min lite för stora Visby Tam i tvättmaskinen. Min tvättmaskin har ett expressprogram, 40 grader i 20 minuter, så det fick det bli.
När mössan fortfarande var lite fuktig drog jag ut den på längden och jag tror att det blev bra. Materialet ser fortfarande fin och stickat ut, inte hopfiltat och det gillar jag.
Mössäsongen är över här i Stickholm, så nästa vinter får avgöra om det blir mer valkning eller en ny mössa.
Jag brukar ordinera mina kursdeltagare ett varv tvåändsstickning om dagen (minst), både för att komma in i tekniken och för att hålla den igång för alltid.
Jag lever kanske inte riktigt som jag lär, men har alltid ett tvåändsstickningsprojekt (just nu ganska många) på gång, nu stickar jag oftast på dessa vantar med intarsiamönster på handryggen. Nu är det dags att minska för vantens topp och jag måste bestämma hur jag skall göra med mönstret. Under tiden stickar jag lika långt på vante två.
