Det går långsamt framåt för min gula Mouline nu när syfestivalen passerats som mål, jag har ju dessutom passerat projektets roligheter, enfärgad slätstickning är inte det som engagerar mej mest.
Jag stickar i alla fall några varv här och där utan att känna stress. Funderar lite på att lägga undan projektet och fortsätta vid ett senare tillfälle nu när jag har så många andra roliga projekt på stickorna. Måhända blir det en vårkofta.
I somras köpte jag handfärgad riktigt rosa tjock mohair på Sticka på Alvar, nu kunde jag inte hålla mej längre.
Jag hade en tanke om en tröja i bruten resår, eventuellt med kort ärm beroende på hur långt mina 600 meter räcker. Men när jag provlappade kom jag fram till att mohairen inte alls gillade det, den blev vackrare i slätstickning och resåren gjorde att den nästan kändes stickig eller i alla fall inte lika mjuk och gosig som i slätstickning.
Slätstickning på stickor 6 mm fick det bli. Det växer fort på så stora stickor, samtidigt känns det i händerna så jag måste variera med andra projekt (men det finns ju en del att välja på just nu).
Jag brukar alltid ha ett tvåändsstickningsprojekt på gång, speciellt när jag har en kurs på gång (annars blir jag så avundssjuk på kursdeltagarna).
När jag hittade Cindercillas handfärgade självrandande Z-tvinnade garn på syfestivalen lade jag upp till ett par vantar med krokmaskmönster direkt (och glömde att jag precis startat ett par andra vantar, men de får vänta).
Förra helgen höll jag kurs i att sticka magiska ränder, en teknik som jag inte riktigt blir mätt på. Tycker att det är så kul att den ena sidan av materialet blir långrandig och den andra tvärrandig.
Som uppvärmning inför kursen påbörjade jag en mössa där jag stickar halva mössan med ena sidan ut och halva med den andra (vilket innebär att det blir tvärt om på insidan). Det ena garnet jag stickar i har jag spunnit själv (från ”ernhörningsfällen”) och det andra har jag färgat själv (för mycket länge sedan).
Speciellt kul är det att se hur det flerfärgade handspunna garnet beter sig när det blir stickat och jag tycker att det passar så bra i just denna teknik. Både garner och stickor är tunna, det handspunna garnet är corridaleull och ungefär 430 m/100g.
Min julversion av Färgglimtar var med på resan till bästkusten, men det blev inte så många varv stickade. Jag börjar redan känna mej lite mer avslappad vilket gör att flerfärgsstickning blir roligt (och rätt) igen och ska den bli klar till jul får den allt ligga högt upp i stickkorgen.
Jag provade att använda den neoniga orange i mönstret, men i denna färgkombination försvann neonet. Det ska bli spännande att se hur det blir när jag tonar de olika röda garnerna.
