Miss Evil Knits visar just nu hur man stickar hennes vante Hwila. Inläggen ligger endast kvar under februari, så passa på om du är intresserad.
Jag plockade fram mina handspunna garner, tänkte att det kunde passa bra då man anpassar stickningen efter garnet. Det var mycket länge sedan jag spann, jag har inte spunnit mycket och jag har inte stickat mycket av det jag spunnit (jag tror bara jag stickat Reidun, men den har jag i gengäld använt mycket) men det är nog inte så mycket av garnet som är användbart.
Dessa garner kändes som om de kunde passa till vantar och jag valde det till vänster.
Det är spunnet av Massamull som jag färgat själv för massor av år sedan (jag är lite sugen på att komma igång med spinnandet igen). 
De roliga med Vanten Hwila är att man börjar med tummen (och ni vet ju vad jag tycker om att sticka tummar), så det blir inga vantar liggande utan tummar..och förhoppningsvis inte tummar utan vantar.
Småmönstrat är så fint
Vantarna från Väröbacka växer lite långsamt, jag är så trött på kvällarna när det blir sticktid att jag hittar på andra mönster utan att jag planerat det och det är ju dumt då det riktiga mönstret är så fint.
Gillar verkligen det rejäla ryagarnet från Hamra gård, jag stickar mina vantar riktigt fast och vantarna kommer säkert bli outslitliga.
Inte mycket kvar!
Jag har lyckats trassla mej ur ärmarna, de är färdigstickade och faktiskt ganska lika varandra.
Återstår gör kanterna och att fästa en och annan tråd. 
Halskanten var lätt, den blev ljus (nästanvit), men framkanterna…. här var det inte lika lätt att välja färg.
Första ärmen klar
Jag stickar faktiskt ärmarna på Gåmedlethed med lång rundsticka och den sk magic loop tekniken, i den lätta mohairen blev strumpstickor för tungt.
Det är lite trassligt med upp till 4 nystan, men sitter jag still i fåtöljen och flyttar nystanen metodiskt går det ganska bra (förutom när jag attackerades av nystanet från helvetet). Färgsättningen blir inte exakt som kroppens, men vad gör väl det…får se hur det går med ärm nummer två.
Mannens nya Evert
Det blir inte så mycket gjort på handväsksockorna i dagens läge, inga resor, inga väntetider någonstans, 
så sockorna till KM blev inte klara till hans födelsedag i november,
inte heller till jul,
de blev klara nu, och han blev glad ändå. Han gillar också handstickade sockor, så jag stickar ett par Evert då och då (allt för sällan tycker han).
Började sticka hälen på något digitalt möte och upptäckte när mötet var slut att jag satt den på fel sida.
Men det funkar ju lika bra det med, ser bara konstigt ut när man tittar nära, jämför med dessa.