När jag var i Peru köpte jag jättefint tunt babyalpackagarn, planen är att jag och en av mina vävinnor skall väva tyg av detta fantastiska garn. Känns som ett jätteprojekt för några som är ganska ovana väverskor, men vi har bra stöd från resten av gänget i textilverkstaden.
Efter ett tips från en bra kompis började jag med att provväva på en svamp, bara för att försöka komma på hur tätt vi ville ha trådarna så att vi kunde välja sked och räkna ut antalet varptrådar.
Sedan var det bara att varpa, 12 meter varp och nästan 600 trådar.
Att få in själva varpen i vävstolen, ”dra på”,
är ett moment där det är bra att ha några extra kompisar som hjälper till.
Den grå alpackavarpen är otroligt vacker.
Efter att ha bytt solv i vävstolen (2 gånger för säkerhets skull, först bytte vi för att det var solv med olika höjd på ögat (och för få), andra gången för att den solv vi bytt till var opphämtasolv och det var inge bra) lyckades vi även solva (trä in varptrådarna i de små öglorna i solven), för att vara två ganska oerfarna väverskor kände vi oss otroligt stolta. Efter detta har vi även skedat (trätt in varpen mellan ståltrådarna i skeden) och knutit fram. Det är många många och tidskrävande moment innan man kan börja väva. Bara att få alla skaft i balans var riktigt klurigt (till slut fick vi ta hjälp), men vi har verkligen lärt oss massor.
Nu har min vävinna börjat väva och det blir verkligen vackert. 
Det ser inte ut som vi har solvat fel någon stans (phu!).
Tredje paret ut
När det är riktigt varmt passar det så bra att sticka småprojekt som sockor, så helt plötsligt var 3:e paret sockor av julklappsgarnet färdigstickade.
Många trådar att fästa när man stickar randigt, men det kan det vara värt,
för fint blir det. 
Nu har jag 3 par fina julklappssockor, så olika men ändå stickade efter samma beskrivning, med samma garner, bara olika randning. Jag har bara pyttelite garn kvar, under 20 gram snuttar i olika färger, plus det nya nystanet grått jag köpte till…får se om det kan bli något.
Det går framåt…och bakåt
Avmaskningen och steekningen för ärmhål gick bra, tog hjälp både av ärm och annan kofta för att passa in höjden på ärmhålet.
Det går ju inte att prova längre men jag tycker att det ser rimligt ut.
Nästa kritiska beslutspunkt var att bestämma var halsringningen skall in, tog även här hjälp av samma kofta som ovan.
Tog beslutet att börja sticka fram och tillbaka, vet inte om det beslutet var bra eller galet men det ger en bättre möjlighet att se om jag är på rätt väg eller inte. Tyvärr blev jag inte nöjd med färgvalet, då nederkanten har svart botten bör nog halskanten ha det också (även om ärmarnas kanter är röda). 
Dessutom hade den nog blivit bättre om jag stickat kanten på tunnare stickor (precis som nederkanten). Gör om och gör bättre! Här syns att jag stickat in monogram och årtal, så nu måste jag bli klar i år!
Som att köra med GPS
Ägnade midsommarhelgen till att äntligen påbörja min Red Basalt.
Det är min första Ziggurat och jag följer beskrivningen minutiöst.
Det är verkligen som att köra på GPS, man vet vart man skall men inte riktigt hur.
Beskrivningen är otroligt detaljerad och det går inte att köra vilse om man inte låtsas att man tror att man vet var man är.
Inget utrymme för chabrovinkande här.
Men detaljerna är fina och det är både spännande och lärorikt.
Jag har passat på att stanna upp för att dokumentera varje steg i beskrivningen.
Och det är spännande att se att det faktiskt börjar likna ett axelparti till slut. 
Det enda jag inte riktigt kan förlika mej med är att halskanten rår över framkanten och inte tvärt om, men samtidigt är kanten snygg och jag kanske vänjer mej.
Inte ”bara” tummar kvar
En av fördelarna med att hålla tvåändsstickningskurser är att jag inte glömmer att hålla tvåändstickningen igång.
Har man många projekt på gång kan även tvåändstickningen bli bortglömd ibland.
Nu är helt plötsligt ”bara” tummarna kvar på mina tvåändsstickade randiga vantar, även om det inte finns något ”bara” i samband med att sticka tummar om man av någon anledning inte gilla att sticka tummar. 
Skall kanske ordinera mej ett varv om dagen som jag gör till mina kursdeltagare.