Min Sarkle artar sig väl, än så länge. Det är verkligen en speciell känsla att sticka i handspunnet garn och spännande att se hur det funkar med randningen (som syns mer i verkligheten än på bild).
Jag har nästan stickat upp 1:a nystanet (hälften av det garn jag har), får börja sticka ärmar och se hur långt det räcker.
Jag avslutade sjalen i Fårö med en tunn I-cord (även om det inte blev någon I-cord utmed sidorna), då får överkanten lite stadga.
Det är kul med ett restgarnsprojekt som verkligen inte ser ut som ett restgarnsprojekt. Det är skönt att kunna göra av med ”garn som blivit över” speciellt när det är ett så fint garn.
Sjalen mådde bra av lite tvätt och en lätt blockning (rätstickat undviker jag att dra ut allt för mycket).
Tillsammans med mössan Katrine och muddarna Karla har jag nu ett helt kit och det räckte med en härva Fårö av vardera färgen (garnet produceras av Knit4U och i Stockholm hittar du det på Makeri 14) till alltihop.
Känner mej så nöjd med sjalen och den röda färgen är fantastisk.
Sjalen är inte så stor men värmer ändå bra.
Funkar utmärkt nu när temperaturen inte riktigt vill sig men stiger markant när solen kommer fram.
Och när nordan sätter in så plockar jag även fram mössan.
Men jag hoppas att jag snart kan stoppa undan dem alla 3 för att ta fram dem till hösten igen.
Ärmhålen är säkrade på symaskin (för säkerhets skull) och uppklippta. Nu är det bara att försöka prova in var jag skall börja sticka ärmarna för att mönstret skall passa när jag kommit upp till ärmhålet. Det som ställer till det är att i beskrivningen är ärmen inte hellång men det vill jag ha, samtidigt är mina armar ganska korta, det blir till att mäta och räkna lite.
För att vid behov kunna maxa längden på min blommiga T-shirt och använda så mycket av garnet som möjligt tog jag en paus i att sticka den slätstickade kroppen för att sticka ärmar.
Ärmarna blir korta och avslutas med en omgång blommiga ränder.