Nu går dotterns favoritvantar en säsong till.
Det är 3:e gången jag försöker fixa till hennes White Witch Mitts. Jag är verkligen ingen världsmästare på att laga men det känns så värt det för hon blir lika glad varje gång och det känns så fint att hon verkligen använder det jag stickat.
Och handryggen på vantarna är fortfarande lika fina som när de var nya.
Jag stickar några varv här och några varv där på rosaflufftröjan.
Har nu kommit till ärmhålen och tagit en paus då jag måste bestämma hur jag skall fortsätta. Att det inte ens gått åt 2 nystan Bella än kan vara bra att veta.
Det gick bra att sticka Irish Rover i bilen trots det mörka garnet och alla de små flätningarna. Mönstret var ganska lätt att lära sig, enda problemet är att garnet, och de lite grövre stickorna gör tröjan ganska tungstickad, det gäller att ta paus ibland.
När vi kom till Lund hade jag stickat halva kroppen.
När vi kom hem var kroppen nästan klar, en provning (som inte genomfördes i bilen) säger ett par centimeter till då jag vill ha en lite längre tröja än vad originalmodellen har (och väl hemkommen kan jag se att jag har garn så att det borde räcka till det). Min varvtäthet är en helt annan än beskrivningens så jag har fått lägga till en hel del varv av den anledningen. Jag har dessutom hoppat över minskningarna i sidorna och gör min tröja helt rak.
Hann också påbörja en ärm. Jag låter en mönsterrapport löpa upp över ärmen, än så länge är det oklart hur jag får det att funka i halskanten.
Är verkligen nöjd med tröjan i bruten resår, den blev precis som jag föreställt mej
Här är bilder före och efter tvätt, det blir verkligen skillnad på stickfasthet och utseende, tänk på det om du stickar ett plagg i samma teknik.
Garnet, Navia Brushed Traditions, i den ganska rustika färöiska ullen är verkligen underbart, jag tycker att det är så spännande att det blir så annorlunda tack vare att man borstat det.
Jag kommer att leva i denna tröja!
Har tillbringat ett par härliga dagar i Lund.
Började med att besöka Kulturen för att titta på färgglada tryck av Sven Fristedt. Mötte många igenkända mönster och tillhörande minnen (speciellt våra favoritlakan med molnlöv). Hittade även några spedetröjor i en mörk monter.
Ilade sedan till Skissernas museum där jag blev helt överväldigad, det är tur att jag kommer tillbaka i vår.
Lördagen och söndagen tillbringade jag hos Thant Hulda och närmare bestämt på The lab (dock utan vit rock) på andra sidan gatan.
Jag höll kurs i att sticka med flera färger på olika sätt, att sticka tulpanmönster, att sticka raglantröja uppifrån och flätstickning. Jag har träffat så många trevliga stickare samt givetvis Anna och Staffan på Tant Hulda, har verkligen haft det härligt.
Passerade Klippans yllefabrik på vägen ner, varken där eller på Tant Hulda fick alla garner stanna kvar.
