Nygammalt sjalprojekt

När Farah är färdigstickad blev jag sugen på ett nytt sjalprojekt, men istället för att starta nytt råkade jag hitta Silvatica som blivit liggande.

Jag har inte kommit många varv sedan sist, men sjalen är i alla fall så stor att den är svår att fotografera på ett bra sätt. Jag har fortfarande originaldiagrammet som utgångspunkt, men då jag gör min Silvatica triangelformad istället för rak får jag hitta på efter hand. Har lite mer än hälften av andra härvan av bottengarnet (pälsull från Östergötlands ullspinneri) kvar och har bestämt att jag stickar så långt det räcker.

Visst blev den fin

Det har varit en ganska krävande och något pillig stickning av sjalen Farah shawl, och det blev några trådar att fästa. Tipset var att fästa efter hand och det var smart.

Det var också bra att ha lite tidspress, annars hade det nog tagit längre tid att färdigställa sjalen, men jag är så nöjd. Det var verkligen värt varje sekund av stickning.

Sjalen är härligt stor och jag tycker att den är så fin.

Jag har stickat i ett något tunnare shetlandsgarn (som kommer från Gunnel Melchers utförsäljning) så det är en härligt lätt sjal, mönstret har jag gjort i vanligt shetlandsgarn.

Det kommer att bli en perfekt övergångssjal.

Jag är verkligen nöjd.

Tack Florence Spurling för att jag fick vara med och teststicka Farah shawl. Beskrivningen släpps om ett par dagar.

Pinsamt nöjd

Kompisen föreslog att jag skulle sticka infodringar till min Alpine bloom istället för att sy dit band.

Jag använde det entrådiga garn som jag tvinnade det handspunna till oket med och gjorde sedan på ungefär samma sätt som på denna Islandskofta. Det blev riktigt bra.

Är verkligen mycket nöjd med min kofta.

Mest nöjd är jag väl med att ha spunnit garnet till ok-mönstret själv och att det funkade så bra. Det känns verkligen speciellt.

Det bruna garnet är Ullcentrums tvåtrådiga garn.

Är säker på att koftan kommer att bli välanvänd.

Bouquet igen

Den underbart vackra tröjan Bouquet har inte alls format sej efter kroppen, troligen för att jag inte använt den. Det har samtidigt känts så tråkigt att ha den liggande.

Någon gång under pandemin började jag därför klippa av och fästa de långa flotteringarna över axelpartiet, men tröttnade efter ett tag.

Men så för någon helg sedan träffade jag ett gäng glada stickvänner på en räddadittstickprojektdag och tog tag i projektet igen.

Bouquet är fortfarande en väldigt nätt tröja (inte alls som originalet) men den känns helt ok att bära.

Jag hoppas att det var värt besväret, för den är verkligen vacker.

Jag känner mej så nöjd med insatsen.

Jag hoppas min Bouquet har fått ett nytt liv.