Extra allt

Det var lite segt att sticka resten av det öglestickade brämet (mest för att jag trodde att det redan var färdigstickat), jag är så imponerad av dem som orkar sticka Laerke Baggers öglejacka.

Jag var tvungen att blocka brämen, den ena var ganska sned, säkert beroende på att maskantalet lätt förändrade sej (oklart hur).

Nu är i alla fall vantarna klara.

De hade nog varit ändå snyggare med en bottenfärg,

men nöden har ingen lag

Är i alla fall jättenöjd och kan stryka ännu ett projekt på min lista i Vantsommar 2023.

Än finns det många vantprojekt som suktar efter kärlek och hösten knackar på dörren.

Restgarnsglada sockor

Jag fick lite av det fina tweediga garnet från Tant kofta över efter mina Cirriform. Gjorde smånystan som hamnade i handväskan.

Några varv här och några varv där och helt plötsligt är det ett par färdiga sockor och bara några småsnuttar kvar.

Stickade så långt garnet räckte, skaften blev något kortare än vad jag brukar sticka.

Att sticka ränder är så trevligt, speciellt i restgarner (undrar om Electra vill ha en restgarnsrandig tröja till hösten?).

Har som vanligt stickat från tån efter beskrivningen till sockan Eva.

Gillar verkligen denna modell på strumpor.

Hög tid för mer vantsommar

Det känns som om sommaren börjar lida mot sitt slut och att jag inte gett min vantsommarprojekthög särskilt mycket kärlek i år. Tar ett sista tag och får se vilken effekt det får.

Det var inte så mycket kvar på mina tvåändsstickade vantar med livslinjetumkil.

Det var faktiskt bara finishen kvar (i detta stadie är det lätt att ett projekt bara blir liggande).

Nu är de klara, känner mej så nöjd.

Mitt 5:e färdiga projekt från min allt för långa lista, men det kan nog bli några fler, bara jag tar mej lite tid.

Den blev så bra

Jag har stickat färdigt min ärmlösa White mountains light och jag är så nöjd.

Förutom att färgen är underbar, modellen bra konstruerad med snygg ärmlösning, stickningen rolig så känns det som ett användbart plagg.

Toppen är perfekt på kvällspromenaden i sensommaren med en något ovillig hund. Jag är så nöjd! Risken är att jag stickar fler.

Jag valde förresten att sticka nederkanten i dubbelt garn (precis som halskanten), att dela mudden i sidsömmen och att sticka den lite längre bak.

Som jag njuter

Det är lite speciellt att ha ett projekt som inte skall ta tid, som jag endast stickar på när jag vil njuta lite extra.

The Twigs har fått ännu en bård, en riktigt maffig en.