Har kommit ganska långt på kroppen på Lola även om det går ganska långsamt framåt. Frågan är bara är det dags för resår eller inte?
Det känns som det är helt omöjligt att bestämma utan blockning, så jag har beslutat att stickar ärmarna nästanfärdiga och att sedan mellanblocka hela projektet innan beslut.
Då jag börjat spinna igen fick jag för mej att delta i tour de fleece för första gången. I touren utmanar man sig på valfritt sätt, för mej räcker utmaningen att spinna lite varje dag.
Även om jag har en del fibrer i skåpet (sedan mycket gammalt) köpte jag lite nytt från Maruchi fibers, Maria gjorde några specialare utan silke, glitter och nepps och men i vackra färger.
Jag började med en som såg ut som en fäll från en enhörning när jag öppnade den.
Delade den i 2 delar och spinner 2 spolar så att jag kan tvinna den dubbel om jag inte bestämmer mej för att tvinna den med något annat, kanske vitt (antingen egenspunnet eller något tunt köpegarn).
Hittade detta kardflor i skåpet, vet att jag köpt det av Lena Köster och att ullen kom från hennes egna får. Har vaga minnen om gobelängull, men det är osäkert.
Det var inte så mycket kvar på de grönrandiga tvåändsstickade vantarna med livslinjetumkil när sommaren började.
Så det var ganska lätt att färdigställa.
Jag är så nöjd med den nya tumkonstruktionen med livslinjetumkil.
Från handryggen ser vanten helt vanlig ut.
Tumkil med livslinje är absolut inte nytt, men i tvåändsstickning är det helt nytt för mej.
Det krävdes en hel del klur och ett tips från min goda stickvän Anna (Yarnesty) för att få ihop en välsittande vante.
Nu får jag väl ägna resten av sommaren till att skriva en beskrivning på vantarna.
Men först har jag några andra vantar i min allt för långa lista som behöver lite kärlek. Känns ändå bra med 3 avprickade projekt.
Jag hann sticka en bit till på min T-shirt med vågmönster på oket innan jag kom på den ultimata lösningen – nytt garn (den gula härvan sockgarn kom bara med av lust).
På Fingerborg fanns många fina och passande blå/blågrå garner av rätt grovlek (det är också därifrån det garn jag började sticka med kom ifrån, men den kvaliteten finns inte längre), den jag, efter många om och men, valde är blåare än den jag började sticka med, men det kommer bli super.
Fram med nystmaskinen, det går farligt snabbt att repa med hjälp av nystmaskin, repade nästan för långt när jag väl kom igång.
Nu har jag kommit en liten bit med det nya garnet och det känns så bra att veta att garnet kommer att räcka. Enda problemet är nu väldigt mycket enfärgad slätstickning….
Sockfötterna är färdigstickade.
Skaften fick bli rutiga i alla 3 färgerna i det härliga garnet från Vänö, det blir finfint.
