8 år tog det

Det känns nästan lite absurt att det tagit 8 år att sticka ett par vantar.

Det var inte mycket kvar när sommaren började,

och det märks att det tagit tid för vantarna ser lite olika ut. Gjorde ett par extra stygn i tumgreppet för att vantarna skulle se mer lika ut just där, det blev inte perfekt, men fler stygn blev klumpigt.

Jag har tvåändsstickat hela vanten, så var inte det original min kompis släkting stickat och inte heller moravantarna (som det finns beskrivning på.

Jag tycker nästan att handflatan är vackrast, men så gillar jag småmönstrat.

Tummen ser ut att sitta lite konstigt, men när vanten är på sitter den perfekt.

Är så nöjd med mina vantar,

är så nöjd med att detta projekt äntligen är i mål.

Det är 3:e vantsommaren jag stickar på det, så nu var det dags att få stryka det från listan, som årets 4:e färdiga projekt.

Som en collegetröja

Enkel modell, mjuk och lättburen, så känns min White mountains light.

En, för mej, lite annorlunda raglan som börjar längre upp på axeln och är djupare än jag brukar sticka.

Passar utmärkt på kvällspromenaden, även när det börjar dugga (men det gör inte jag).

Efter raglan ett mycket lättstickat projekt, kanske på gränsen till tråkigt. Det underbara garnet (det gick faktiskt endast åt 350g så jag har lite kvar, undrar vad det skall bli av det) har underlättat och jag har stickat det mesta i goda vänners lag (det är väl därför den ändå tagit ganska lång tid att sticka).

Nu väntar jag bara på den ärmlösa varianten av White mountains light, den vill jag också sticka.

Det ena leder till det andra

När jag höll kurs på stickfesten på Öland tänkte jag sticka upp ett par Tulula till, men i en annan färgkombination.

Istället för att göra det heltäckande tulpanmönstret planterade jag tulpanerna i rader, på samma sätt som på ponchoetten Tulpan.

Det blev ett helt annat utseende på en lika användbar mudd.

Jag tycker att det är så roligt att sticka tulpanmönster, och skönt att sticka mönster med en färg i taget. Jag gillar att sticka småprojekt på sommaren när jag inte vill ha så mycket i händerna och så är de lätta att ta med, sedan blir de perfekt att bära eller ge bort när hösten kommer.

Jag hoppas att du har en fin sticksommar och lämnar därför 20 % introduktionrabatt på mudden Tulpanrabatt om du använder koden TULPAN när du checkar ut i kassan (glöm inte att trycka på <apply>). Det bästa av allt är att koden gäller alla mina beskrivningar och kan användas hur många gånger som helst ända till fredag 21/7 2023.

Sockweek 2023

Jag är lättinspirerad och tycker att det är kul att testa olika utmaningar så jag utmanar mej i Sockweek 2023.

Att sticka en socka på 8 dagar är ingen utmaning egentligen, men ändå kul och jag försöker följa Natalies schema för ”team toe upp” med planen att färdigställa ett par sockor (istället för en).

Min anknytning till hajtemat (som ingår i sockweek) blir strand och hav, havet har Tant kofta färgat och sanden (som egentligen heter Bumblebee) har Fingerborg färgat.

Jag valde att utgå från beskrivningen till Double gusset on bottom toe up sock då den hältypen är månadens socka i Ann-Britts/Rät & Avigs utmaning #12hälarpåettår. Det blir alltså 2 utmaningar i ett par sockor. Jag stickar sockorna parallellt, tårna var ungefär som på min favoritsocka Eva, man lägger bara upp några maskor fler.

Hälkilen gick finfint, inga problem där inte. Har funderat på varför man skall göra en dubbel kil istället för enkel (längre), om det kanske är skillnad i ergonomin men jag tror att det är mer estetiskt. De som förordar att man lägger kilen under foten istället för i sidorna (som är vanligast) säger i alla fall att det blir skillnad i ergonomin på sockan.

Men när jag stickat hällappen upptäckte jag att den blev väldigt låg. Valde att sticka hällappen på socka nummer 2 som jag brukar (sockan Eva igen) och det kändes så mycket bättre, så det var bara att repa upp hällappen på socka nummer 1. Därefter återstår bara skaften (där jag stickade större delen av det första igår) så det blir nog målgång med båda sockorna.