Sista, och 10:e, paketet i ullen vi ärvde har kommit.
Paketet innehöll en underbart vacker härva 2-trådigt garn av ull från Fjällnäsfåret. Härvan är liten, men skall räcka till ett par halvvantar, (hade kanske önskat lite mer garn så att det räckt till ett par vantar, fingervantar hade varit vackert i detta garn).
Det känns redan lite tomt, det har verkligen varit underbart när dessa paket anlänt, men jag tror (vet ;-)) att jag får ullen som glänser i julklapp av KM <3.
3 kalenderstickningar (2 garnkalendrar och en instagramkalender) är kanske minst 1 för mycket, övriga stickningar får inte mycket kärlek.
Än så länge, efter 1 vecka, ligger jag ”i fas”, samtidigt är det inget måste. Den intresserade kan följa hur det går varje dag på instagram.
Kalendertigthsen blir väldigt färgglada, något helt annat än förra årets, men planen är ju att de skall värma hemma och på promenad, så jag kör på. Hittills har jag hunnit sticka upp garnet varje dag och fått öppna luckan i rätt tid.
Tröjan som jag stickar av garnet ur Mooikes kalender, som jag fått av min snälla kompis Barbara, tillsammans med fluff jag köpt på Fingerborg blir så vacker. Än så länge har det gått bra att tona över färgerna (även om jag hoppade över en dag som får vänta till längre ner) genom att randa in den nya färgen. Det är så spännande att öppna paketet varje dag och fundera på hur den nya härvan skall passa in. Modellen jag stickar är inspirerad av Kelly, än så länge har jag bara lagt till en längre polo (förutom mina justeringar av maskantalet då jag har ”fel” stickfasthet).
Att jag skulle sticka en #kalenderlua2022 (kika på instagram) var inte riktigt planerat, men jag har följt inläggen tidigare år utan att sticka och tycker att upplägget med några få varv varje dag är kul och att mössorna blivit fina. Jag stickar i vitgrå Visjö och ett av nystanen från den upprepade restegarnsjakka
Förra helgen blev suget att starta något nytt stort, så stort att jag sprang iväg till Makeri 14 och köpte garn (det ena garnet som behövs i projektet, det andra hittade jag i garnskåpet).
Påbörjade glatt en Drawing sweater men insåg efter bara ett par varv att denna stickning behöver en pigg och fokuserad hjärna, något jag inte kan erbjuda just nu. Projektet får ligga till sej till efter jul, blir kanske en perfekt mellandagsstickning istället.
Agnes har faktiskt varit klar ett tag, men det har varit svårt att hitta något ljus att fotografera i över huvud taget och jag vill ju gärna visa upp henne på ett lite mer inspirerande sätt än hängandes på en galge.
I söndags morse var det i alla fall klart, men en aning för kallt utan ytterkläder ullen till trots.
Trots något bistra miner är jag supernöjd över prestationen att omvandla nästan 2000 meter garn på tunna stickor till ett klädesplagg,
och jag tror att hon kommer bli välanvänd så jag avslutar med några värmande glädjehopp ;-).
Det bir ingen Restegarnsjakka, inte i år i alla fall.
Vet inte om det är allt det gröna, eller avståndet mellan bårderna (som dessutom ger det gröna mer plats) som skaver, men jag känner att OM jag gör klart projektet kommer koftan ändå bli liggande i skåpet. Projektet ju legat på skrivbordet i sina två lådor med garn sedan tidigt i våras och bara blängt på mej.
Så i helgen tog jag tag i projektet. Hade funderingar på att spara halskanten som jag verkligen gillar (för jag kan tänka mej att göra ett nytt försök (med mindre grönt)), men helt plötsligt var hela projektet upprepat. Jag har nu ett helt gäng monokromt flerfärgade (eller vad man skall kalla det) nystan, får se vad de vill bli.
