Man behöver verkligen inte vantar just nu, men att sticka vantar på sommaren är inte helt fel, det är ett litet projekt, lätt att ta med och värmer inte i knät.
Stickplaneringen verkade vara ett ypperligt sätt för mej att få liv på, och även sticka klart, många av mina tröj- och koftprojekt, så jag tänkte göra samma sak med vantprojekt som blivit liggande. Det visade sej att jag hade en hel bärkasse full, oftast projekt påbörjade på kurs som sedan blivit liggande (men även annat). Jag planerar att gå igenom projektpåse efter projektpåse och sticka minst ett varv eller repa upp (eller kanske lagra till ett annat år). Vi får se vad som händer.
Först ut är ett par vantmuddar som påbörjades på ett sticksymposium i Estland 2018, sommaren 2019 fortsatte jag men upptäckte att garnet inte räcker till vantar. Nu fortsätter jag att öva intarsia stickad runt på estniskt vis med helt andra färger. Långsam och krånglig stickning på riktigt!
Etikett: Estnisk vante
Hit men inte längre
Med i min UFOpåse på semestern var en vantmudd påbörjad på sticksymposiet i Estland förra året.
Nu har jag två vantmuddar med intarsiastickade stjärnor men kommer inte längre då garn och inspiration tog slut. Får fundera ett tag till.
Nordiskt sticksymposium 2018, förkortade varv och intarsia
Min första kurs var med härligt glada och positiva Külli Jacobson.
Vi stickade muddar med förkortade varv och intarsia inspirerat av denna vante som finns i samlingarna.
Muddarna med förkortade varv var enklare att sticka än man kan tro.
Intarsian stickades på ett för mej helt nytt sätt som jag tycker blev jättebra även om det var en aning pilligt, men estnisk stickning är sällan (aldrig?) snabbstickat. Det kommer nog bli två par vantar…om jag blir klar.