Sjalen Veronica som är kantad med patentstickade löv har jag bara stickat på lite då och då,
varför vet jag inte för den blev ju riktigt bra.
Inte så stor som jag ofta gör mina salar, istället finns det många sätt att bära den.
Nu kämpar jag med att göra en så lättförsåtlig beskrivning (har redan fått flera önskemål) som möjligt, det är inte alltid det lättaste.
Är du sugen på att sticka en egen sjal skall du börja öva flerfärgspatent stickad fram och tillbaka, för det behöver man kunna innan man börjar.
Etikett: FO 2016
Liten och lätt
Den handfärgade ponchon ser ganska konstig ut när man inte har den på sig.
På blir den precis som jag tänkt mej,
och vill man kan man dra ner den lite längre. Eftersom garnet är mjukt blir den perfekt över ärmlöst när det blir lite svalare….
Ett par vantar till
Även gravvantarna med det vackra skaftet är klara.
För min bekvämlighets skull lade jag till en tumkil.
Eftersom vanten är enfärgad var det inte speciellt svårt och jag tycker att den blev diskret.
Nu får de ligga och vänta på vintern.
Vantdags?
Det är väl inte dags för vantar än, men jag tyckte att Skaite-Marias vantar blev så fina att jag bara var tvungen att göra klart dem direkt ändå. Det där med sommarprojekt i bomull eller lin är inte min starka sida.
Är inspirerad att gör fler vantar med samma inspiration, men då blir det nog med tumkil. Då gäller det att få in den i mönstret på ett snyggt sätt, tror att Skaite-Maria var noga med sånt. 
Arbetarvantar behövde vara rymligare och lättare att ta av, då var det nog OK med en rak tumme. Jag stickar vantar som har en tightare passform och då tycker jag att det är mer bekvämt med tumkil.
Det kändes konstigt att ha vantar till sommarlinnet, så jag fick ta på lilla dunjackan när vi fotograferade, men så kallt är det inte egentligen.
