Nygammalt sjalprojekt

När Farah är färdigstickad blev jag sugen på ett nytt sjalprojekt, men istället för att starta nytt råkade jag hitta Silvatica som blivit liggande.

Jag har inte kommit många varv sedan sist, men sjalen är i alla fall så stor att den är svår att fotografera på ett bra sätt. Jag har fortfarande originaldiagrammet som utgångspunkt, men då jag gör min Silvatica triangelformad istället för rak får jag hitta på efter hand. Har lite mer än hälften av andra härvan av bottengarnet (pälsull från Östergötlands ullspinneri) kvar och har bestämt att jag stickar så långt det räcker.

Första vantparet

Det känns verkligen inte som sommar ute, så att sticka vantar känns inte speciellt udda.

Mitt första färdiga vantpar i vantsommar 2022 blev de cerise tvåändsstickade vantarna med intarisiamönster i svart och vitt.

Jag är riktigt nöjd. Lite extra pilligt att sticka (som intarsia alltid är), men så effektfullt.

Bara den lilla dekoren på handflatan skulle räcka för en hel vante egentligen.

Den observante ser att jag ändrat lite i listan. Jag har tagit bort det opåbörjade kitet med garn till vantar från Norrland då jag tror att jag kommer att sticka sådana när jag går stickresan 2 i höst, har istället lagt till ett par blommiga halvvantar som jag håller på att designa som kursmaterial och ett par halvvantar med stjärnmönster som jag skall teststicka. Listan är lite lång, hoppas sommaren också blir det.

Drabbad av troll

Detta projekt verkar det ha gått troll i.

När jag stickat färdigt båda vanttopparna såg jag att jag bara följt planen på den ena. Egentligen spelar det väl inte så stor roll, det är nog bara jag som ser skillnaden, men OM jag gör en stickbeskrivning på vantarna bör väl båda två se lika dana ut.

Bara att repa upp. Extra bittert då jag repat upp tidigare och då tvåändsstickning mönstrad med lösa trådar på detta sätt är extra pilligt att sticka.

Båda vanttopparna är nu i alla fall färdigstickade och lika (tror jag i alla fall, kollar inte så noga just nu). Bestämmer bara att de är tillräckligt lika.

Tar ändå några dagars (odefinierat antal) paus från projektet innan jag knäpper av och stickar tummar.

Favoritstickning

Min favoritstickning just nu är sjalen Silvatica även om den växer otroligt långsamt.

Det är verkligen ett kul sätt att skapa intarsiamönster på, även om det trasslar lite. Det gäller att sitta still och vända stickningen åt rätt håll vid varje varvbyte. Det är verkligen ingen stickning man går på café med.

Min sjal, som inte blir rak, är nu dubbelt så bred som originalet och jag hittar på vidare med mönstret som stöd. Mönstret består av ett antal diagram (6 tror jag), jag tar nya beslut när varje diagram är färdigstickat.