Vantar från Karesuando

Går man på stickkurs gäller det ju att sticka hemma också.

Beslöt att vantarna från Karesuando i min version behövde en tumkil. Min vana trogen stickar jag vantarna parallellt, verkligen tur i detta fall då jag upptäckte att tumkil 2 (den till vänster) blev mycket snyggare än tumkil 1 (till höger), vem kan leva med det?

Inte jag i alla fall. Från 2 halfärdiga vantar till massor av krulligt garn.

Nu är jag nöjd.

Nu gick det lätt att sticka resten av vantarna även om några (få) varv har 3 färger. Jag fick ändra vanttoppen något så att vanten skulle få passande längd.

Eftersom jag bestämt mej för att jag tycker att det är helt OK att sticka tummar stickade jag tummarna direkt.

Undrar om det går att bestämma sej för att det är kul att fästa trådar också?

Stickresan fortsätter

För många år sedan (kanske 2004) gick jag stickresan för Karin Kahnlund på HV, redan då önskade vi en fortsättning. Äntligen går jag fortsättningen (nu i Karins egen regi).

Vi började i Norrbotten, jag påbörjade ett par vantar från Karesuando. Ett opåbörjat kit till barnvantar inköpt på ett sticksymposium i Kiruna blir nu vuxenvantar (men det tänkte jag nog redan då).

Tur att jag inte började då för då visste jag inte att de aviga borde stickas vridna. Det vet jag nu och jag fick även lära mej att sticka vridna aviga maskor på ett mycket smidigt sätt.

Vi nosade även på Jämtland och Laerke Bagger var långt ifrån först med öglestickning även om jag fick mer flyt när jag stickade på hennes sätt. Såhär gör de i Jämtland.

Man hinner inte så mycket på en helg, men det var mycket njutning på tunna stickor och det blev många nya projekt på önskelistan (det räcker nog till vantsomrar i många år)