Mina vantar i garnet av ull från klövsjöfår är klara!
Jag tycker att detta hjärtmönster är så vackert,
det behöver verkligen en hel vante (eller kanske något ännu större) att breda ut sej på.
Jag har garn kvar som räcker till ett par halvvantar,
kanske blir det ett par med andra mönsterelement från beskrivningen i paketet.
Garnet är i alla fall magiskt och jag kan tänka mej att sticka mer i det. 
Väntar nu med stor spänning på vad nästa paket i ullen vi ärvde kan innehålla. Har nu klarat av första rutan i min make9.
Etikett: Klövsjöfår
Nu blir det bra!
Efter en del testande hit och dit har jag blivit kompis med klövsjövantarna igen.
Jag behöll mudden stickad på 1,5 mm, då blir den ganska tight mot handleden, hade jag fortsatt försöket på 1,75 mm lite längre hade jag nog insett att det även hade blivit ok (ibland är det inte bra att vara snabb till upprepning). Sedan byter jag till 1,75 mm när jag skall sticka handen och nu sitter vanten på min hand som jag vill att den skall. När jag ändå repat upp passade jag på att lägga in den typ av tumkil jag gillar bäst.
Bråkigt projekt
När jag stickat en halv vante på stickor 2,0 i det fina klövsjögarnet erkände jag till slut att vanten blir för stor för min hand.
Jag bytte till stickor 1,75 och stickade en halv mudd men tyckte inte att skillnaden blev särskilt stor, så jag tog ett snabbt beslut (kanske lite FÖR snabbt) och repade upp och gjorde en mudd på stickor 1,5 mm istället.
Mudden känns lite trång men OK. 
Fortsatte en bit till…men nu blir vanten alldeles för liten….fortsättning följer….
Juluppläggning 3
Får man fantastiskt garn i julklapp måste man ju både nysta och lägga upp direkt.
Garnet är paket 1 i Tant koftas ”ullenviärvde” och innehåller ull från allmogerasen klövsjöfår. Är garnet gjort med kärlek måste det ju nystas med kärlek så jag använde givetvis nystpinne.
Med garnet följde beskrivning till vantar och halvvantar, jag har påbörjat ett par vantar inspirerade av båda.