Min T-shirt med blommiga ränder är faktiskt klar och har så varit ett tag, men det har inte varit riktigt T-shirtväder på sista tiden.
Det blev lite garn kvar, av båda garnerna, men nästan hela 200gramsnystanet Candy cotton gick åt till min storlek.
Häromdagen tog vi i alla fall ett par kort i den iskalla vinden.
Jag är verkligen nöjd, den blev precis som tänkt och jag hoppas vädret vänder så att jag kan få mycket glädje av den.
Det blev verkligen perfekt när jag förstärkte mönstret med en tråd mohair i en något starkare blå.
Beskrivningen är på gång och går allt som det ska kommer den nästa vecka, jag har haft lite problem att få till graderingen men nu är jag nog i hamn.
När vi var på stickfest i väst fick även KM en goodiebag, i goodiebagen fanns bla ett nystan Mondial CIAO.
Som ett litet tack till all hjälp jag får har jag nu stickat ett par sockor av garnet till KM.
Som vanligt använder jag beskrivningen till bassockan Evert, stickad från tån med kil och hällapp för bästa passform.
Garnet var mycket trevligt att sticka i och jag gillade mönstringen, maken har självt valt kontrastfärg.
Maken är mycket nöjd, mina handstickade ullsockor är en klar favorit i sockgarderoben och jag gissar att han hoppas på ett sockpar till av ”mitt” nystan som var ganska likt men inte riktigt.
Köpte en helt fantastisk orange mohair från Thread lightly på syfestivalen. Stickar den i hop med en något lugnare orange Majo Pearl Mohair inköpt på Makeri14 med planen att det skall bli en Maggie Cardigan.
Tänker att den häftiga färgen passar i ett litet plagg och hoppas att det går, enfärgad slätstickning är ju inte min paradgren (men tänker att den blir en bra socialstickning).
Igår kväll fick jag dock repa upp hälften av det jag stickat, hittade en svart bit mohair (som jag inte sett när jag stickade) och jag vet inte om den var infärgad eller bara var pigment som hamnat där och kan blöda vidare när jag tvättar det färdigstickade. Vågade inte chansa.
Nu har jag tänkt färdigt, det blir en Field Cardigan i alla fall, äntligen. Har faktiskt funderat fram och tillbaka ända sedan jag stickade sockorna med Field-mönstret på.
Garnet köpte jag på förra årets sticksymposium i Finland. Garnet är spunnet av ullen från fåren på skolan (Brusaby) där vi var och de tillhör en av de (3) finska lantraserna, Kajanalands grå.
Jag gillade garnet i härva men hade aldrig sett det uppstickat, det var det där med lantrasen som lockade (och jag tänkte redan då att det skulle passa i Field-mönstret). Garnet är 3-trådigt och ganska ”repigt”, jag har aldrig varit med om en sådan skillnad på en provlapp före, under och efter tvätt. Det tvättade provlappen är i alla fall mjuk och glansig, helt fantastisk.
