Fortsätter sticka på mina Maria/Mora-vantar fast sommaren är slut,
känns så bra. Äkta långsam och krånglig stickning.
Fortsätter sticka på mina Maria/Mora-vantar fast sommaren är slut,
känns så bra. Äkta långsam och krånglig stickning.
Tvåändsstickning måste vara den ultimata resestickningen, mycket stickning på liten yta (särskilt om man stickar på 2 mm stickor).
När jag åkte tåg till (och från) Halmstad förra helgen var mina tvåändsstickade Maria/Mora-vantar med i bagaget. Jag hann faktiskt en bra bit och på den ena vanten skall det strax minskas för toppen.
Men, det är väl bara att erkänna att sommaren är slut, så även vantsommaren 2022. Jag är nöjd med resultatet, hela 9 par färdigstickade vantpar blev det! Jag kommer inte att behöva frysa om händerna. Även om jag fortsätter att sticka vantar ändå är det inte omöjligt att mina påbörjade vantprojekt och opåbörjade vantkit räcker till fler vantsomrar.
Jag tappade lite farten när jag upptäckte att varvbytet hamnade på olika ställen på de norskinspirerade tvåändsstickade vantarna.
Nu tar jag nya tag.
Har bestämt mej för att jag måste komma över mitt ”tumtrauma”, det är ju inget att vänta på.
Att sticka tummar tar faktiskt inte så lång tid, egentligen, det är att komma igång som är svårt. Så det gäller att ta tag i det, att plocka upp maskorna direkt och sticka på.
Det är ju faktiskt tillfredsställande när vantarna verkligen är klara.
Det syns lite grand att jag använt olika gråa i vantens topp, men det får bli ett minne.
Är nöjd med hur jag komponerade ihop mönstret med krokmaskorna, projektet började på fortsättningskursen i tvåändsstickning.
Det blev lagom mycket med stickning med tre trådar för att det fortfarande skulle vara roligt att sticka.
Fick lite problem med vantarna med randiga krokmaskrutor. Jag hade enbart 2 25-grams härvor grått, inte 3 som jag hoppats.
Har blandat in grått från andra spinningar (som skiljer ganska mycket i färg), men det syns inte så mycket i verkligheten och ännu mindre på bild.