Förvånad och besviken

Jag är inte förvånad över att jag fastnade i kannibalstickningen och hittade mina fingervantar med bräm i detta stadie.

Många pilliga maskor senare var det dags att sy fast vanten vid nederkanten.

Riktigt utmanade att få det snyggt, tur att sömmen kommer att döljas av brämet.

Känner mej riktigt nöjd i alla fall.

Beslöt att blocka vantarna innan brämet sys fast.

Blev dock otroligt besviken (och förvånad) när jag upptäckte att jag bara hade stickat 1½ bräm. Bara att leta reda på beskrivningen igen (man kan undra vilket bra ställe den ligger på), jag minns bara att det var pilligt att sticka öglorna.

Stickorna (1,5 mm aluminium) är en aning trötta efter dessa vantar.

8 år tog det

Det känns nästan lite absurt att det tagit 8 år att sticka ett par vantar.

Det var inte mycket kvar när sommaren började,

och det märks att det tagit tid för vantarna ser lite olika ut. Gjorde ett par extra stygn i tumgreppet för att vantarna skulle se mer lika ut just där, det blev inte perfekt, men fler stygn blev klumpigt.

Jag har tvåändsstickat hela vanten, så var inte det original min kompis släkting stickat och inte heller moravantarna (som det finns beskrivning på.

Jag tycker nästan att handflatan är vackrast, men så gillar jag småmönstrat.

Tummen ser ut att sitta lite konstigt, men när vanten är på sitter den perfekt.

Är så nöjd med mina vantar,

är så nöjd med att detta projekt äntligen är i mål.

Det är 3:e vantsommaren jag stickar på det, så nu var det dags att få stryka det från listan, som årets 4:e färdiga projekt.

Grönrandiga vantar

Det var inte så mycket kvar på de grönrandiga tvåändsstickade vantarna med livslinjetumkil när sommaren började.

Så det var ganska lätt att färdigställa.

Jag är så nöjd med den nya tumkonstruktionen med livslinjetumkil.

Från handryggen ser vanten helt vanlig ut.

Tumkil med livslinje är absolut inte nytt, men i tvåändsstickning är det helt nytt för mej.

Det krävdes en hel del klur och ett tips från min goda stickvän Anna (Yarnesty) för att få ihop en välsittande vante.

Nu får jag väl ägna resten av sommaren till att skriva en beskrivning på vantarna.

Men först har jag några andra vantar i min allt för långa lista som behöver lite kärlek. Känns ändå bra med 3 avprickade projekt.

Färdig för pubstickning

Att sticka Drinkers mitts på mörk pub var inte optimalt även om tanken var god.

Att sticka dem ljusa sommardagar var så mycket roligare, har tom fäst alla trådar och blockat med min hemmagjorda fingervantsblockare.

Nu är jag i alla fall laddad för promenad till puben eller något trevligt utomhuskalas när det blir lite svalare.

För mej kommer vantarna bli så mycket mer användbara när de har fingrar, originalet är fingerlöst men jag har gjort fingrar på ungefär samma sätt som på Carinas fingervantar.

Tittar man nära ser man att det glimrar både här och var.

Kan pricka av ännu ett projekt i min vantsommar.

Åter ett par

Som alltid, lite pilligt att fästa trådar, men bara man tar tag i det så tar det inte så lång tid. Sedan tvätt och blockning, det syns inte så stor skillnad, men känns när man tar på vantarna.

Är så nöjd med att jag äntligen har ett par av Carinas fingervantar igen (ur Carina Olssons bok). Använde det 1:a paret jättemycket och den icke borttappade vanten har sett så ensam ut.

Känns bra att i alla fall ha prickat av en punkt i min gedigna lista i Vantsommar 2023.