Värsta födelsedagspresenten trodde jag att det var när jag chockad öppnade brevet, men det var lyckligtvis ett ”varuprov”. ”Garnet” är vidarebefordrat till stickvännen J’s dotter som nog tar hand om det på ett mycket bättre sätt än undertecknad.

Fortsättning följer…
Efter 8 försök har jag inte en maska i maskinen (har gjort ett stort antal ”alternativa” försök som inte ens är värda att beskriva) och ett halvt bakstycke stickat tvärt om, men skam den som ger sig.
Nu är det bara att räkna ut hur jag skall sticka….
Hjältar är äldsta dottern som åkte iväg till Rehband och köpte tumstöd och KM som åkte till posten och hämtade paketet med reaböcker från Interweave som så lämpligt dök upp som tröst.
Hoppas bara tummen är pigg tills jag skall åka på stickretreat i oktober…men tills dess är det ju nästan 1 månad.