Det tog 12 år!

För 12 år sedan gick jag en workshop på Island, först nu ha jag broderat klart mina Rosenvantar från Skagafjörður, helt otroligt att det skulle ta så lång tid. Här kan man hitta fler fina isländska vantar.

Men ändå så perfekt, de passar ju underbart till höstfärgerna just nu.

Vantarna är dessutom så tunna att de är perfekta nu i början av säsongen.

Jag är riktigt stolt, främst över att vantarna verkligen är färdiga och att de faktiskt blev bra, att brodera twistsöm på detta sätt var verkligen inte lätt att få snyggt.

Är så nöjd över att jag även gjorde blommorna på tummarna, det blev verkligen fint!

Med detta avslutar jag, kanske lite sent på säsongen, min vantsommar 2024.

Är så nöjd med resultatet, 8 par färdiga vantar, helt otroligt. Dessutom är samtliga riktigt gamla vantprojekt avslutade, det enda påbörjade projektet jag har kvar är Jukkasjärvivantarna, men där måste jag nog fundera över garnvalet. Jag slutar i alla fall inte sticka vantar, det ligger redan stickpåsar med opåbörjade vantprojekt och väntar (och det kan vara så att jag har några nystartade tvåändsstickade vantprojekt på gång, men mer om det vid ett annat tillfälle).

Det går bara inte

Tog fram Rosenvantarna från Skagafjörður, kände att nu var det väl äntligen dags.

Det gick ganska bra och jag kom en bra bit,

ända tills jag trodde att jag kunde brodera twistsöm utan att kolla på instruktionen. Men det är något med att brodera twistsöm på detta sätt, det går bara inte. När man fyller hela ytor med twistsöm går det lättare (inte för att jag har stora erfarenheter, men det är min minnesbild), men när det bara är ett par stygn här och några stygn där får jag bara inte till det, tydligen. Nu får vantarna vila ett tag innan jag letar fram sprättan.

Lagad med sashiko

Att laga är verkligen inte min starkaste gren (attlagahögen bara växer), men det händer då och då (med mycket långa och ojämna mellanrum).

Älsklingskjolen (som en av mina kompisar sytt) har gått sönder (jag har använt den ganska länge i detta ämmerliga stadie).

Men så äntligen. Skaffade för länge sedan ett limstift för textil som inte limmar permanent, bara så att man slipper nåla/tråckla, med tanken att använda vid sådana här tillfällen. Det funkade faktiskt ypperligt. Jag limmade lappen på avigsidan, men man kan säkert sätta den på rätsidan också. Jag var så i gasen att jag inte ens kastade kanterna på lappen, det borde jag kanske gjort.

Jag broderade sedan någon form av enkel sashiko med vitt.

Är väldigt orutinerad som brodös så det blev lite tunt, jag fyllde modigt i med svart.

Älsklingskjolen har fått ett längre liv och nu är jag inte lika rädd att laga den om den går sönder igen. Resten av lagningshögen är dock orörd.

Påsömspimpad keps

Att vistas utomhus i regn med glasögon är en dålig kombination, så jag bestämde mej för att testa keps (det är käre makens lösning) då vi skall vandra på semestern och risken för regn är överhängande.

Då jag inte tycker mej vara en kepsmänniska blev detta resultatet av min lite snåla investering (men en av få kepsar som satt hyggligt skönt), den påbroderade texten var kanske inte det jag önskade mest.

Efter lite rotande i skåpen hittade jag ett påbörjat påsömsbroderi, tror planen var ett armband. Tror det påbörjades i Dala-Floda på kurs med Anna-Karin Jobs Arnberg.

Limmade, efter tips från en god vän, helt sonika broderiet på kepsen (kepstyget är stadigt och fint och troligen ganska svårbroderat).

Känner mej riktigt nöjd med 2 färdiga projekt i ett, eller i alla fall ett liggande broderiprojekt färre och en snyggare keps.

Det blev bättre än förväntat och jag är färdig för utomhusvistelse i lättare regn med glasögonen på. Får se om jag blir en kepsmänniska efter detta.