och mysteriesockorna färdigstickade. Har inte följt beskrivningen helt, skaften är lite längre och så lät jag mönsterstickningen fortsätta ut på tån.
Jag gillar verkligen garnet, tweed är ju så snyggt, även om mönstret försvinner lite då det är så mörkt (nästan svart). Har inte sett något annat sockgarn med tweedeffekt. Jag gillar verkligen tweed!Fotot togs i helgen, idag är det vitt på marken.
Det är väl inte så att det är bästa säsongen att göra klart en bomullsväst, det är sådant som händer när man har mer än ett (ha!) projekt på gång åt gången. 
Färdig är den i alla fall och det blir väl sommar igen. Skall prova den ovanpå en svart polotröja och se hur det funkar.Det visade sig att anteckningarna jag gjort om framfarten på vantarna var sparsamma 3! rader, inte slösa på bläcket här inte.
Tillsammans med dessa fantastiskt (ha) hjälpsamma rader låg även beskrivningen till mina döskallevantar, och det verkar som om jag till viss del använt mej av den. 
Det blev en mindre kul mängd trådar att fästa. 
Jag kände mig otroligt nöjd när jag var klar. 
Det var tur att jag påbörjat båda vantarna, för annars hade de inte varit klara än, knappt två år efter starten. 
Nu är de klara och matchar perfekt alla höstfärger.
Jag repade upp hela picotsjalen och startade från början.
Nu blev det som jag ville ha det, nu i alla fall (hur jag ville ha det från början minns jag ju inte).
Bred och lång istället för djup och kort (eller hur man skall uttrycka det).
En liten nackvärmare som ligger fint över axlarna. 
Den går också fint att knyta om halsen.
Nu behöver inte mobilen frysa längre. Fodralet blev fast och bra (krokat material blir ofta det och här har jag valt att kroka extra fast) och kommer förhoppningsvis att skydda mot både repor och stötar. Garnet jag använt är DoRedogarnet från Östergötlands ullspinneri och grovleken på kroknålen 4 mm.
Är mycket nöjd med att det blev så snabbt klart (det är nog mobilen också:-) och att jag blev av med en grej ur stora stickkorgen som bara legat där och trasslat ihop sig med de andra (projektpåsarna räcker inte till). Lika roligt är att jag verkar ha inspirerat några andra att prova krokningen (se kommentarer till gårdagens inlägg). Den som inte vill tälja kroknålar själv kan hitta dubbelvirknålar (som också funkar att kroka runt på) och andra kroknålar hos Karin på Litet Nystan eller dubbelkroknålar hos Eva på Stäkets hantverk. Båda brukar erbjuda kurser i krokning ibland.
