Kalendertightsen är färdigstickade! Jag har till och med sytt i resår (och bytt i förra årets tights där resåren var för lång redan från början och kändes ännu längre nu).
Jag tror inte att jag skulle ta mig igenom ett par tights (till!) utan att sticka dem på detta sätt. Kalendern är verkligen både morot och piska, dessutom kan jag ju inte fundera över färg, det är bara att sticka på.
Resultatet är färgglatt och varmt. Beskrivningen jag haft som inspiration är denna och jag har stickat i dubbelt sockgarn (och liknande). Jag bär tightsen med avigsidan ut, färgblandningen blir snyggare då.
Det blev inte mycket garn kvar, måhända är det starten till nästa års kalenderstickning, men vad skall jag sticka då? 2 par tights räcker (både i garderoben och att sticka).
Det tog ett tag för mej att bestämma vilken färg de avslutande bollarna till Aphelion skulle ha, främst för att jag stickat upp det grövre garnet (av de färger jag valde att använda, av andra färger finns det fortfarande en hel del kvar).
Såhär blev bollarna till slut.
Sedan var det bara att sy fast dem i halskragens spetsar.
När jag sedan skulle använda Aphelion upptäckte jag att de ytterplagg jag använder just nu har fastmonterad luva, får testa den igen när det blir lite varmare.
Kalenderlua av @handmade.by.mona var verkligen ett perfekt kalenderprojekt.
Några få varv varje dag.
En liten stund av stickning.
Precis lagom mycket.
Jag är dessutom nöjd med resultatet.
Har stickat i ljusaste grå Visjö som är både varm och mjuk samt upprepat garn från Restegarnsjakka, tycker det blev perfekt med redan färdiga färgbyten.
Jag väver inte speciellt mycket även om det är kul när det blir av.
Jag har i alla fall vävt ännu en halsduk på den lilla bordsvävstolen. Kikar jag på instagram (försöker att komma ihåg att använda #mittnyalivsomväverska när jag lägger upp något om min vävning där), satte jag upp väven i mars, så det går inte snabbt.
Jag är i alla fall jättenöjd. Tycker att resultatet ser väldigt avancerat ut även om det ”bara” är tuskaft, och tuskaft är vad min lilla vävstol klarar av. I textilverkstan har vi en bok om just tuskaft och den har jag bläddrat i en hel del och det är ur den idén kom, även om jag säkert inte har gjort som det står, när jag väver är jag ganska slarvig och fri.
Jag varpade i alla fall med en svart och vit tråd (indiecita alpacka) samtidigt, när jag solvade lät jag ibland två av samma färg komma bredvid varandra och det är där ränderna blir till. Jag räknade inte ens varptrådarna innan så ränderna har inte samma bredd, men det syns bara om man vet om det.
Inslaget består av en tunnare och en grövre tråd av samma färg (Indiecita alpacka och Cascade Lana del oro). Man slår in varannan, men ibland två tunna efter varandra och där blir brytningen. Jag tror tekniken heter glesrips.
Jag valde att göra mina rutor olika höga, bara för att slippa räkna och jag gillar verkligen resultatet av detta. Då det skulle bli en halsduk kunde jag inte slå hårt vilket gjorde att rutorna inte blev lika skarpa som de skulle vilket gjorde det hela ännu bättre tycker jag.
Jag är helnöjd och tycker att det ganska enkla mönstret ser ganska avancerat ut. Vad tycker du? Tar gärna emot tips på andra sätt att väva tuskaft som kan ge oväntade effekter.
