Alla fingrar är på plats, en aning pilligt men inte alls krångligt. Det tog mej faktiskt endast 1 vecka att utan press göra klart alla fingrarna. Det kan nog bli fler fingervantar. Tackar för all pepp jag fått.
Hittade inga fingervantsblockare att införskaffa på snabbt och lätt sätt, däremot denna tutorial av Åsa Tricosa, så jag plockade fram en gammal repig och numer sällan använd skärbräda.
Det gick hyggligt bra att klippa i skärbrädan, men det var inte helt lätt att klippa rakt och jag blev lite trött i handen. Jag använde mina vantblockare som utgångspunkt, men skall erkänna att jag inte var speciellt noga. Jag gjorde inga mallar, jag klippte bara remsor av olika bredd. Handen är ungefär lika bred som vantblockaren, tummen som vantblockarens tumme, sedan blev det 6 något smalare fingrar och 2 ännu smalare.
Det blev ett gäng fingrar och två händer, rundade av alla hörn och smalade av för muddarna helt på fri hand.
Det var lättare att pilla in de lösa fingrarna först och sedan själva handen i de fuktiga vantarna. Jag gjorde inte på långa vägar av med allt garn jag köpte, har ungefär ungefär 80% kvar, så det räcker gott och väl till en mössa.
Redan när jag stickade min första Ola till Ola tänkte jag att en sådan behöver jag sticka till kära maken.
Jag plockade fram lite restgarner i blåa och blågröna toner, men det tog lite tid att komma till skott, men när jag bara började blev den snabbt klar.
Ola nr 1
Ola nr 2
Jag har gjort en extra omgång förkortade varv efter sista ökningsomgången vilket gör att halskragen ser ännu underligare ut när den inte är på, speciellt innan tvätt.
Den extra omgången förkortade varv gör att halskragen blir ännu lite längre fram och kan funka även till en mer urringad rock.
Igår var vi på utflykt och lekte ombytta roller.
Jag fotograferade och mannen fick vara modell.
Jag tycker att det syns att han verkligen trivs i sin nya halsvärmare.
Jag trodde att jag skulle vara lite sen på säsongen, men snarare tvärt om. Halskragen Ola värmer precis där det behövs just nu när vinden fortfarande är lite isig. Beskrivningen till Ola finns på Ravelry.
För ett bra tag sedan fick jag en liten bordsvävstol av en granne som skulle flytta, det var hennes mamma som vävt på den. Jag tror att denna typ av vävstol kallas Bohusvävstol.
Äntligen har jag tagit mej tid att prova att väva på den. Det är ganska många steg innan man kan börja väva. Först varpar man och drar på varpen i vävstolen. Jag testade att varpa direkt i vävstolen och det funkade bra.
Sedan skall man solva och skeda.
Men sedan är det bara att väva på, ända till varpen tar slut.
Jag avslutade med sk hemstitch och gjorde sedan även det i början av halsduken innan jag tog halsduken ur vävstolen. Detta påminner mej på något sätt om hur jag fick fålla en vitbroderad duk i linne när jag gick i skolan, men det var länge sedan så jag kan minnas helt fel (och jag tror inte duken blev färdig heller).
Jag är i alla fal så nöjd med min (första) halsduk vävd på den lilla vävstolen.
Jag har använt shetlandsull från kon (av olika märken) i både varp och inslag, det gick bara åt 220 gram garn så den är lätt och fin. Det blev kanske lite två idéer i en, en svartvit pepitarutig halsduk och en halsduk i mer pastelliga toner, men jag är ändå nöjd med resultatet. Som nybörjare tycker jag att det är svårt att tänka mej hur det färdiga resultatet skall bli.
Halsduken var ganska sträv både nyvävd och efter ulltvätt 30 grader, nästan stickig. Inte alls som när man stickar i garnet.
Men efter uppborstning (i vått tillstånd) med en hård borste känns den mycket trevlig.
