Det är så bra med en sockstickning i handväskan, plötsligt har jag bara ett par nya sockor.
Dessa sockor stickade i Wooladdicts Footprints blev verkligen glada.
Som vanligt väger de ungefär 60 gram vilket innebär att resten av garnet inte räcker till ett par till, får fundera på vilken färg jag skall kombinera resterna med.
Jag blev lite överraskad när jag sköljde upp min Cumulus, när plagget blev blött vred sig plagget en hel del (jag sköljde upp den för hand och kunde faktiskt känna i händerna att något hände även om jag då inte fattade vad).
Jag har inte märkt detta när jag stickat, men tittar jag noga på bilderna så kan jag se en liten tendens till vridning. Att plagget vrider sig beror på att garnerna jag stickat i är 1-trådiga.
Jag har försökt räta ut plagget i vått tillstånd men speciellt ärmarna var helt omöjligt att blocka något sånär raka.
Jag är ändå nöjd med min Cumulus.
När jag bär den känns inte vridningen alls och den är rak upptill där jag stickat fram och tillbaka.
Tröjan är mycket lätt (156 gram) och skön mot huden.
Efter tvätt blev den precis lagom lång.
Jag har förresten inte avslutat min Cumulus med I-snoddar som beskrivningen föreslår, jag har gjort rullkanter istället.
Sockorna med intarsiamönster på skaften, som jag stickade på sticksymposiet, är nu helt klara. Är så nöjd med att jag förberedde mina sockfötter (som alltid sockan Eva) innan kursen så att det kunde bli något färdig istället för en provlapp.
Alla trådar är fästa och jag har blockat dem. Jag räknar inte ett projekt som klart förrän det är klart att använda och helst fotograferat.
Det var kul att testa de olika intarsiateknikerna och man ser tydligt på avigsidan att jag använt olika tekniker.
Jag gillar nog mest att sticka den som har begränsningen att det bara går att göra raka kanter, men teknikerna går kanske att kombinera om behovet finns. Det finns mer att utforska i detta område.