Näverstickad mudd

Det var längesedan jag köpte detta kit av Johanna, misstänker att det var senaste syfestivalen i Stockholm och det var ju ett tag sedan nu. Äntligen har jag tagit mej tid att börja sticka.

Plockade ut några av färgerna och kompletterade med några andra, lagom till en vantmudd.

Upptäckte att jag tyckte det blev en bättre kant mot det slätstickade om jag gjorde ett avigt varv i samband med att jag justerade maskantalet efter näverstickningen.

Vantar skall givetvis ha tumkil, valde att återanvända den snygga tumkilen från halvvanten Tussan, den är så snygg.

Jag har använt fingervantarna jag stickade i våras så mycket (och jag tror att jag tappat bort den ena) så ett par tunna fingervantar till kändes bra.

Att sticka fingrar går faktiskt fortare än man tror. Har dessutom bestämt att även tummar är fingrar, inget annat. ”Bara” att fästa trådar.

Pilligt broderi

Jag är verkligen ingen brodös, även om jag så gärna skulle vilja. Självklart borde jag öva mer, men för att kunna brodera behöver jag ha lugn både i sinne och omkring mej, samtidigt.

Kvar från förra årets vantsommar har jag festfingervantarna (som inte blev fingervantar utan tumvantar) som blev färdigstickade men obroderade. Började med att markera upp så att broderiet i alla fall skulle hamna på ungefär samma ställe på båda vantarna.

Sedan har jag försökt skapa lugn och broderat en liten stund nästan varje dag jag varit hemma (har tagit med ett broderi även när vi varit på resande fot, men det har inte blivit mycket broderat då) och jag har faktiskt broderat klart vantarna, det som återstår nu är att applicera stjärnorna (ännu svårare än att brodera) och att fästa taggkanten nertill. Jag har inte broderat helt enligt förlagan och jag hoppade pärlorna, det blev franska knutar istället.

Ännu ett vantpar

Har bestämt mej för att jag måste komma över mitt ”tumtrauma”, det är ju inget att vänta på.

Att sticka tummar tar faktiskt inte så lång tid, egentligen, det är att komma igång som är svårt. Så det gäller att ta tag i det, att plocka upp maskorna direkt och sticka på.

Det är ju faktiskt tillfredsställande när vantarna verkligen är klara.

Det syns lite grand att jag använt olika gråa i vantens topp, men det får bli ett minne.

Är nöjd med hur jag komponerade ihop mönstret med krokmaskorna, projektet började på fortsättningskursen i tvåändsstickning.

Det blev lagom mycket med stickning med tre trådar för att det fortfarande skulle vara roligt att sticka.

Blockade och klara

Det som är flerfärgsstickat blir så mycket vackrare när det är tvättat och blockat (våtspänt), likaså Follow your stars som jag teststickat åt Christine.

Det är 3:e paret av Christines vantar som jag stickar, undrar om detta är hela stjärnfamiljen eller om det kommer fler.

Det blir stor skillnad om man väljer att sticka dem med prickar och dem utan, men de matchar varandra perfekt.

Det är ju inte vantväder just nu, men de fick ändå följa med på promenad för att bli fotograferade i ordentligt dagsljus.

Det känns lite konstigt att bära sommarklänning och ullvantar.

Detta blir mitt 4:e färdigstickade vantpar i Sommar.

Semesterstickning 5

Det sista projektet jag tog med på semestern var egentligen ingen stickning, utan ett broderi. När jag letade efter något annat hittade jag dessa Rosenvantar från Skagafjörður som jag började brodera på ett sticksymposium på Island 2012.

De har inte varit uppe ur projektpåsen sedan kurstillfället, men jag inbillade mej att det skulle vara ett lättbroderat projekt på resa. Det tog lite tid att komma på hur man broderar twistsöm så jag har inte kommit så mycket längre, men några stygn blev det i alla fall.

Har lagt till projektet i min ständigt växande Vantsommar 2022. Inser med lätthet att 15 par vantar kommer jag inte att färdigställa denna sommar (även om jag är stolt över att 3 par redan är färdiggjorda), men det är ju inte heller syftet. Jag fokuserar på att ge projekten lite uppmärksamhet och kärlek.