Veckans UFO, vecka 41, efter

Det visade sig att anteckningarna jag gjort om framfarten på vantarna var sparsamma 3! rader, inte slösa på bläcket här inte.

Tillsammans med dessa fantastiskt (ha) hjälpsamma rader låg även beskrivningen till mina döskallevantar, och det verkar som om jag till viss del använt mej av den.
Det blev en mindre kul mängd trådar att fästa.
Jag kände mig otroligt nöjd när jag var klar.
Det var tur att jag påbörjat båda vantarna, för annars hade de inte varit klara än, knappt två år efter starten.
Nu är de klara och matchar perfekt alla höstfärger.

Veckans UFO, vecka 41, före

Detta projekt har fastnat tidigare, då var det vid tumkilen där jag inte visste hur jag skulle öka.

Nu verkar det vara dags för minskningar istället.
Får börja att leta och se om det finns några anteckningar, i projektpåsen finns inte en endaste pappersbit, men det finns desto fler i stickkorgen (det gäller bara att lista ut till vilket projekt de hör).

Veckans UFO, vecka 40, efter

Jag repade upp hela picotsjalen och startade från början.
Nu blev det som jag ville ha det, nu i alla fall (hur jag ville ha det från början minns jag ju inte).
Bred och lång istället för djup och kort (eller hur man skall uttrycka det).

En liten nackvärmare som ligger fint över axlarna.

Den går också fint att knyta om halsen.

Veckans UFO, vecka 40, före

I nästa påse hittade jag denna, nästan färdigstickade (avmaskning pågår), picotkantade sjal som kan gå under beteckningen feltänk*2. Kommer inte ihåg hur sjalen såg ut som jag inspirerades av, men den här modellen på sjal vill i alla fall inte jag ha. Färgen är fantastisk, garnet är mjukt och blankt, picoterna är gulliga, men formen är helt fel.

Det är bara att repa upp, igen, och börja om från början. Tredje gången gillt och sista gången hoppas jag. NU tror jag i alla fall att jag vet hur jag skall göra för att få den modell jag vill ha, tur att stickorna är ganska grova (5 mm) så att det är ganska snabbstickat. Hoppas bara att jag kommer ihåg hur jag gjorde picoterna (för jag gillar storleken på dem) men det tror jag, annars är det ju bara att provsticka lite:-).

Veckans UFO, vecka 39, efter

Jag tycker att det är SÅ skönt att jag inte är ensam om att ha en massa ofärdigt som bara ligger och väntar på att bli färdigt. Vi är en hel radda i kolumnen till höger, den som uppdaterade sin blog sist ligger överst. Nu måste vi bara hjälpas åt att heja på varandra.

För mej har det gått ganska bra med UFOstickandet denna vecka fast det har skewat både hit och dit.
Även om det var lite svårt att förstå hur det skulle bli innan det blev klart (här hjälpte det inte att läsa igenom beskrivningen innan inte), blev det faktiskt något som liknade ett par sockor ett par sockor till slut.
Speciellt efter att jag tvättat dem… ända tills jag tog dem på fötterna.
Hälen sitter jättebra (det var jag var lite orolig för), men sockan är alldeles för lång för min fot – hela 3 centimeter.
Antar att jag missförstod hur man skulle mäta sockfoten innan man skulle börja med nästa del.
Jag mätte den på mitt sätt till 18 centimeter, det stod att det här skulle vara 5 centimeter kortare än foten, min fot är 23, den färdiga sockan har en fot som är 26 centimeter, det är något som inte stämmer.
Får se om någon av döttrarna är intresserade av sockorna (de har lite större fötter än jag, men är ju ack så långt borta) annars får jag väl repa upp tån och förkorta foten den vägen. Har inte fäst tråden i tån för att det skall vara lättare att repa upp om det behövs så än är sockorna inte helt klara och åker tillbaka till UFOkorgen, så länge.